Kultur

När Churchill planerade att spränga en svensk hamn

Bokrecension Artikeln publicerades
Alfred Rickman (1902–1985), efter gripandet 1940. Han satt i flera år på Faluanstalten innan han tilläts återvända till Storbritannien i slutet av kriget.
Foto: Riksarkivet
Alfred Rickman (1902–1985), efter gripandet 1940. Han satt i flera år på Faluanstalten innan han tilläts återvända till Storbritannien i slutet av kriget.

En spännande skildring av en misslyckad brittisk sabotageaktion på neutral svensk mark, med koppling till Winston Churchill.

Rickmanligan – Churchills attentat i Sverige

Författare: Tommy Jonasson och Simon Olsson

Förlag: Historiska Media

När man talar om brittiska sabotageaktioner under andra världskriget tänker de flesta kanske mest på vältränade commandosoldater som slår till snabbt och hårt mot tyska baser på Atlantkusten eller på sammanbitna skidåkare som stretar fram i de norska fjällen med dödlig last i sina ryggsäckar.

Målet för den allra första brittiska sabotageaktionen på det europeiska fastlandet låg dock fjärran från hemliga radarstationer och tungvattenfabriker: det rörde sig om en hamn i det neutrala Sverige. Men hela operationen slutade i ett fiasko och resulterade i stora rubriker i svenska tidningar våren-sommaren 1940.

Nu har författarna Tommy Jonasson och Simon Olsson, som är specialiserade på underrättelsetjänsthistoria, kastat mer ljus över denna märkliga episod i sin nya bok ”Rickmanligan: Churchills attentat i Sverige”. Det här är den grundligaste genomgång som hittills har gjorts av den så kallade Rickmanaffären 1940 och författarna har kunnat använda sig av nyligen avhemligade brittiska dokument för att avslöja tidigare okända fakta.

Tio dagar efter den tyska invasionen av Danmark och Norge grep svensk polis den 19 april 1940 den brittiske affärsmannen Alfred Rickman på hans kontor i Stockholm. Därmed nystades historien upp om ett planerat sprängdåd mot hamnen i Oxelösund som spelade en viktig roll för de svenska malmtransporterna till Tyskland. Ett hemligt förråd med sprängmedel hittades och flera av Rickmans medhjälpare greps också. Flera personer dömdes till kännbara fängelsestraff av varierande längd. Det längsta straffet på åtta års straffarbete fick Rickman själv, vilken framstod som spindeln i nätet i sabotagegruppen. Han släpptes dock i förtid och kunde lämna Sverige redan 1944.

Alfreds Rickmans svenska fästmö Elsa Johansson (1906–1972), bördig från Karlshamn. Hon fick också ett långt fängelsestraff och emigrerade senare till Storbritannien där hon sedermera gifte sig med Rickman.
Foto: Riksarkivet
Alfreds Rickmans svenska fästmö Elsa Johansson (1906–1972), bördig från Karlshamn. Hon fick också ett långt fängelsestraff och emigrerade senare till Storbritannien där hon sedermera gifte sig med Rickman.

Under rättegången hävdade han envist att han planerat attentatet tillsammans med några andra affärsman, utan inblandning av den brittiska underrättelsetjänsten. Påståendet klingade sannolikt ihåligt i de flestas öron, men eftersom stora delar av de brittiska underrättelsearkiven från andra världskriget fortfarande är stängda har många frågetecken kring operationen kvarstått till denna dag.

Jonasson och Olsson visar att trådarna bakom sabotageaktionen löpte ända till högsta ort – till premiärminister Neville Chamberlain och framför allt marinministern Winston Churchill. Författarna sätter också in händelserna på ett föredömligt klargörande sätt i stormakternas strategiska spel kring Skandinavien 1939–1940. De åskådliggör också tydligt den amatörmässighet och inkompetens som präglade den brittiska sabotageorganisationen i början av kriget. Ett annat plus är att författarna också har lagt forskarmöda på att kartlägga vad som egentligen hände med Rickman och hans medhjälpare efter kriget.

På några ställen förekommer det vissa textmässiga otympligheter, men det förtar inte helhetsintrycket av att det är en väldigt spännande skildring av krigets skuggsida, där det är svårt att skilja vän från fiende. Det är en forskarprestation som förtjänar många läsare.