Per Hägred: Per Hägred: ”Äntligen”
Krisen inom akademin är såklart allvarlig. Strömhoppen är ett stort problem. Men också den där smutsiga byken. Med allt från den så kallade kulturprofilens läbbiga förehavande till den ständige sekreteraren bryska avhysning.
Tyvärr har krisen hanterats i sandlådan. Med akademiledamoten Horace Engdahl som den verklige taskmörten.
Jag tänker att det var för väl att man inte delar ut något pris. Inte bara det att pristagaren hade satts under lupp och värderats enligt världens alla upptänkliga måttstockar. Man kanske – lite på ren trots – kastat fram ett namn, till exempel E L James med roman-trilogin ”Femtio nyanser”. Den boken har ju kvaliteter som tilltalar gubbslemmen.
Ett annat alternativ hade varit att ge det till just Engdahl. Eller bokaktuella Katarina Frostenson (vars ”Sju grenar” för övrigt tycks handla om allt utom just kulturprofilen). Svenska akademien är ju ändå mest en klubb för inbördes beundran.
Alltså, om man ska vara kvar på sandlådenivå.
Nu blir det två pris 2019. Med lite nytt blod i församlingen kan det bli ett spännande år i Nobelprisets historia. Antar att Sara Danius var en av dem som låg bakom idén med att ge det till Bob Dylan 2016. Fortsätter man på den inslagna vägen finns det många intressanta namn att välja mellan inom populärkulturen. Till exempel en spänningsmästare som Stephen King skulle kunna få det. Och ska man stanna i Sverige är såklart Ulf Lundell intressant.
För att travestera samme Lundell: ”Ett inställt pris är ett pris det också.”
