Annons
Skivrecension

Per Hägred: Per Hägred: ”Vämjeligt skval i värmen”

Kan man hata musik? Så mycket att man vill kasta ut radion? Yes. Händer mig varje jul när de spelar Adolphson–Falk. Och nu står sommarplågorna för dörren. Först ut är Gyllene Tiders ”Bäst när det gäller”. Är det den som ska köra slut oss i sommar...
Per HägredSkicka e-post
Populärkulturkrönika • Publicerad 17 maj 2018
Per Hägred
Detta är en personligt skriven text i Smålandsposten. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Glada tjejer i publiken när Gyllene Tider har turnépremiär i Halmstad en sommarkväll 2013.
Glada tjejer i publiken när Gyllene Tider har turnépremiär i Halmstad en sommarkväll 2013.Foto: ADAM IHSE / TT

Det började redan förra veckan. Satt med i Flipp eller flopp–juryn hos Radio Kronobergs Fredrik B. Jag drabbas av plötsligt hjärnsläpp och tvingades kalla Magnus Lindberg för den fjärde medlemmen i Grymlings… Ja det var ju rätt, men jag tappade bara namnet. Ja, jag tappade lite humöret också. Har i princip inget emot Sverige Traveling Wilburys mer än att jag inte vill höra dem i radion.

Läser chefredaktör Magnus Karlssons moderator där han bekänner att det är Verves ”Bittersweet symphony” som är plågoriset som hotar dyka upp i hans daily mix. Han i sin tur inspirerad av Radio Kronobergs profil Per Brolléus som avskyr Paul Simons ”You call me Al”.

Annons

Och sedan är det igång i min skalle.

Lika mycket som jag verkligen älskar musik, ja den är i stort sett mitt liv, lika mycket hatar jag det olyssningsbara eller det jag tröttnat på.

Det finns förvisso sånt jag aldrig tröttnar på. Som George Jones ”The grand tour” eller Fats Dominos ”Walking to New Orleans”.

Men Grymlings står mig upp i halsen. För mycket airplay.

Och nu närmar sig sommaren och jag bävar för alla de käcka bitar som ska mosa mina känsliga ursäkter till öron i sommar.

Blir det den där röriga israeliska schlagerlåten eller ska Ledin dra fram något klämmigt ur rockärmen? Eller då Gyllenes småtama VM-låt?

Återstår att se.

Samtidigt som jag laddar för att överleva det jag inte står ut med.

Spellistan från helvetet.

Jag riktigt känner hur alla skolbarn, inklusive mina egna, står och stampar där i sakristian med notbladet till ”Idas sommarvisa”. Den är bara för mycket. Särskilt i kombo med Cornelis ”Turistens klagan”.

Annons

Peter Lundblads ”Ta mej till havet” ligger också pyrt till. Riktigt pyrt till.

Och när vi ändå är inne på sommar så – snälla, snälla, snälla! – spela inte Mungo Jerrys ”In the summertime”. I alla fall inte om ni har mig i inom hörhåll.

Härom morgonen drog Radio Kronoberg i gång morgonsändningarna med Pretenders ”Don’t get me wrong”. Rimligt i och för sig. En gång en hyfsad poplåt och all det, men idag fullständigt sönderspelad i etern. Jag tror hela P4–konceptet bygger på just den låten.

Och Lisa Syrén, kära Lisa Syrén, jag lyssnar så gärna på ”Ring så spelar vi”, men du måste säga till kollegorna i slussen att inte släppa fram samtal där man önskar, och nu kommer varningslistan:

1 Kentas ”Just i dag är jag stark”

2 Mike Oldfield & Maggie Reillys ”Moonlight shadow”

3 Gösta Linderholms ”Rulla in en boll och låt den rulla”

4 Tina Turners ”The best” (borde ligga högre!)

5 Survivors ”Eye of the tiger”

Och, nu när vi ändå är inne på ämnet, vill jag inte höra White Stripes på en Lakersmatch eller annan match överhuvudtaget.

Annons

Och jag vill inte cykla förbi ICA här på Sandgärdsgatan och höra Arvingarna.

Kelly Willis

”Back being blue”

Varför görs det inte längre sådana här plattor? Jo, Lucinda Williams kan. Också. Och Whitney Rose. Och kanske Sheryl Crow. Men sedan… Iskallt. Rocken är döden. Rock & rollen likaså. För att inte tala om kryddan honky tonk. Snustorrt. Botten is nådd. Det var elva år sedan Willis hade nåt nytt ute i eget namn. Ja, om man undantar plattorna hon gjort med maken Chris Robinson förstås. Här håller han sig en smula i bakgrunden, är dock producent. Jag gillar gunget. Svänget. Det där lite loja tempot. En gitarr nonchalant hägnades under midjan. Lite Skeeter Davis möter Rockpile möter Marshall Crenshaw möter Louvin Brothers. Hennes ord. Hade inte kunnat sammanfatta det bättre själv. Det är alt country, americana. Sånt man får resa till, om inte Austin, så i alla fall Österlen och Solhällan för att uppleva.

Håkan Lagers bok ”Hög standard” om skivbolaget Sonet.
Håkan Lagers bok ”Hög standard” om skivbolaget Sonet.

”Mr Mercedes” tv-serie som bygger på Stephen Kings bok med supersoundtrack.
”Mr Mercedes” tv-serie som bygger på Stephen Kings bok med supersoundtrack.

Ry Cooder - nya plattan är riktigt riktigt bra.
Ry Cooder - nya plattan är riktigt riktigt bra.

”Synd att Avicii dog som hade så fin sångröst” (Hört häromdagen)
”Synd att Avicii dog som hade så fin sångröst” (Hört häromdagen)Foto: Björn Lindgren/TT

Annons
Annons
Annons
Annons