Tahvanainen visar på vikten av att välja läppstift – och att läsa om ”Glaskupan”
Körsbär i snön
Roman
Författare: Sanna Tahvanainen
Förlag: Schildts & Söderströms
Det är naturligtvis inte oproblematiskt att gestalta händelser som ursprungsförfattaren själv skildrat. Som en underliggande intertext finns Plaths ”Glaskupan” och ett par scener är desamma. Och ja, troligen finner läsaren att Plaths version är lödigare och säkrare rent litterärt. Men jag vill ändå mena att Tahvanainens roman är skriven med en energi och glöd som gör den läsvärd.
Tahvanainen har skapat ett intressant spänningsfält mellan yta och djup. Plath visar sig i denna skildring vara ytlig, eller rättare sagt, medveten om att ytan spelar roll. Valet av läppstift är av betydelse: den röda mättat med svart låter henne sticka ut bland de andra skönheterna. För det är precis detta det handlar om; att vara den som särskiljer sig, den som syns.
”Ett extra plus med Tahvanainens roman är att jag nu genast tar ner ”Glaskupan” ur bokhyllan.”
Plaths dröm att skriva en roman i New York går om intet. Istället skaffar hon sig livserfarenheter. Skildringar från jazzklubbar, att smita ut från hotellet via brandstegar, cocktailtimmar på redaktionen – här är Tahvanainen i sitt esse. Hon förmedlar också en inblick i ett skört sinne. Hem kommer Plath desillusionerad.
Resten är, som det heter, historia. Och ett extra plus med Tahvanainens roman är att jag nu genast tar ner ”Glaskupan” ur bokhyllan.