Kultur

Utbildande, eftertänksamt och spännande om hat

Litteratur ,
Artikeln publicerades 31 oktober 2017.
Owen Jones är aktuell med boken ”Chavs”.

I Chavs berättar Owen Jones om en brittisk arbetarklass som blivit okej att hata. Rebecka Åhlund lär sig massor, lägger ihop två och två samt manas till eftertanke.

Chavs - föraktet för arbetarklassen

Genre: Reportage

Författare: Owen Jones

Översättning: Joachim Retzlaff

Förlag: Ordfront

För en svensk referenspunkt är förmodligen Vicky Pollard tydligast, den fiktiva arbetarklassbruden med östra London-dialekt så grov att det är svårt att hänga med i vad hon säger. Skapad för komediserien Little Britain och gestaltad av Matt Lucas är Vicky Pollard en hårdsminkad, outbildad knubbis i Adidas-overall och 80-tals-tofs. Hon bor i en council estate, skolkar, använder droger, har massor av bebisar med olika fäder och anser att i princip allt som händer henne är ”so unfair”.

Owen Jones exemplifierar hur ”okej” det blivit att förakta chavs genom att citera sina egna vänner - välutbildad medelklass med kulturellt kapital som är för mångkultur.

 

I USA kallas de ”white trash”. I Storbritannien är de ”chavs”, vilket sägs härröra från diskreta noteringar i läkarjournaler om att en viss patient är arbetarklass: Council House And Violent. Enligt sägen lever de på bidrag, blir tonårsgravida, super och knarkar och skyr hederligt arbete som pesten. Förutom Vicky Pollard återfinns de som karikatyrer och skräckexempel i flera populära brittiska TV-serier- både fiktiva och dokusåpavarianter, några med mer seriöst dokumentära uppsåt. Genom Owen Jones populärkulturella exempel på narrativet kring brittisk, vit arbetarklass blir det obehagligt tydligt hur oförblommerat hatisk det faktiskt är möjligt att vara medan man sparkar på den som ligger.

(Samma svepande generaliseringar förekommer givetvis även om svensk arbetarklass, om än något mindre öppet föraktfulla. Det blev dock enklare att hata vita fattiga i Sverige när SD kom in i bilden, eftersom deras förmodade rasistiska åsikter legitimerar avskyn.)

Men Owen Jones, en skicklig och driven journalist och aktivist, stannar inte där. Lager efter lager söker han orsakerna, bakgrunderna, möjliga förklaringar. ”Chavs” är en rejäl och tydlig genomgång av vad som gått snett i det brittiska samhället och vad Thatcher egentligen satte igång. Det är ett välskrivet och välresearchat reportage om världens femte rikaste nation, som inte ens kan ge många av sina invånare tak över huvudet eller en lön som går att leva på. Och ja, Sveriges socialdemokratiska arv nämns, men det svenska experimentet med friskolor utgör också exempel på något som gått riktigt, riktigt dåligt. Därför är det ledsamt att se hur Sverige i mångt och mycket tycks gå mot samma politiska tricks som så kapitalt misslyckats i Storbritannien. Vi skulle ju kunna lära av varandras misstag.

Owen Jones exemplifierar hur ”okej” det blivit att förakta chavs genom att citera sina egna vänner - välutbildad medelklass med kulturellt kapital som är för mångkultur. Det har gått ett par år sedan ”Chavs” kom ut på engelska, men det säger mycket om ett samhälle vilka grupper som anses ”okej att hata”. När jag växte upp använde människor på allvar uttrycket ”tattare”. Idag tillåter jag mig själv då och då att spy galla över nyrika ryssar som beter sig svinigt på semester i Vietnam. Vem hatar du, helt utan att skämmas? Och vad säger det om dig, samhället och tiden?