Kultur

Vem kan man lita på i valtider?

Populärkulturkrönika Artikeln publicerades

Vem kan man lita på? Ja, den gamla proggrökaren känns onekligen högst aktuell så här i valtider. Det var också därför som vi tog kulturtempen på några lokalpolitiker med rötter i de åtta riksdagspartierna.

Hoola Bandoola Band, 1974. Band som sjöng låten ”Vem kan man lita på?”
Foto: No Byline
Hoola Bandoola Band, 1974. Band som sjöng låten ”Vem kan man lita på?”

Kulturen i valet. Ja, det handlar såklart en hel del pengar. Alltså om hur mycket av våra gemensamma skattepengar som ska hamna i kulturpåsen. En del vill krympa, andra fylla på. Här ställs kultur mot till vård.

Av de åtta lokalpolitiker vi intervjuat är det bara moderaten och Sverigedemokraten som vill ge kulturen mindre. Övriga sex tycker att kulturen ska få lika mycket eller mer i framtiden. Det är ju i alla fall ett besked, om något, till väljarna här i länet.

Gemensamt för alla åtta är att de är intresserade av kultur, och anser att den är viktig. Jag inbillar mig att de intervjuade representerar en majoritet där och att få i grund och botten är emot kultur. Kultur är trevligt. Det tycker nog de flesta. Speciellt om man räknar även till exempel rockklubbar och tv-serier som kultur.

Då kommer man in på hur kulturslantarna ska fördelas. Det är vad kulturen i valet också handlar om.

Här är det genast spretigare. Många lyfter fram biblioteken, men även annat för barn- och ungdom. Noterar att såväl vänsterpersonen och Sverigedemokraten trycker på bibliotekens betydelse. Svårt alltså att se partipolitiska skillnader när det gäller särskilda satsningar inom kulturen.

Vi frågade alla efter en önskeartist/föreställning. Alltså lite mer om populärkultur.

Robert Armblad (V): Rockmusikalen ”Tältprojektet”.

Gunnar Nordmark (L): Kate Bush

Eva Johnsson (KD): Musikalen ”Dacke”.

Ragnar Lindberg (S): Mikael Wiehe

Eva Johansson (C): Robert Wells

Melena Jönsson (SD): Kent

Kerstin Axén–Krag (MP): Ljud- och ljusspel vid Växjösjön.

Oliver Rosengren (M): Sam Smith

Kanske kan detta vara till vägledning när det gäller valet. Ska vi lägga skattepengar på någon av dessa önskningar?

För att får lite perspektiv på det hela plockar vi in Docenternas frontfigur Joppe Pihlgren. Han är numera verksamhetschef för något som heter Svenska live, en opolitisk organisation som verkar för populärkultur runt om i landet. De har 200 medlemmar, bland andra Liseberg och Gröna Lund. Han berättar om en rapport. Som inte ses med blida ögon av alla.

– Nej nej, skrattar han när vi talas vid på telefon. Den har vi fått mycket skit för.

Rapporten heter ”Maktens musik”. Där har man jämfört Göteborgsoperan med musikföreningen Beardmen i Skövde. Jämfört pengarna, bidragen.

Det visar sig att varje biljett i Göteborg subventioneras med 3400 kronor. Musikföreningens biljetter med blott 21 kronor. Det säger en del om hur man skiljer mellan olika typer av kultur.

Så det finns en slags Berlinmur även när det gäller kultur. En mellan finkultur och popkultur.

Pihlgren menar att rapporten säger en del om man vill jämför olika sorters kultur. Pihlgren säger också att det offentliga Kronoberg är dåligt på populärkultur. Kalmar är bättre. Och även Skåne. Han för fram Kafé de luxe i Växjö som ett gott exempel. De kämpar på, menar han. Men borde tillföras allmänna medel för den kulturinsats de står för.

Medan flera av de tillfrågade i vår intervjuserie har fört fram bland andra Musica Vitae är det egentligen bara vänsterns Robert Armblad som nämner Kafé de luxe. Han konstaterar: ”Mycket av kulturen som vanligtvis lyfts fram är tyvärr inte så folklig”.

Jag kan hålla med om det. Samtidigt så är jag som inflyttad Växjöbo mäkta stolt över Musica Vitae.

 

 

 

 

 

 

 

 

ALLA NYHETER OM VALET HITTAR DU HÄR