Kultur

Vinylnostalgi extra allt

Populärkulturkrönika Artikeln publicerades

Dags att damma av de gamla Beatlesskivorna. Vem vet, kanske gömmer det sig en värdefull raritet där någonstans i högen.

Skivrea! Kö Ur boken ”Stockholms skivaffärer och skivbörsar”.
Foto: Premium
Skivrea! Kö Ur boken ”Stockholms skivaffärer och skivbörsar”.

I helgen var det skivmässa i Tingsryd. Vinylentusiaster hade samlats för att ”byta grejer med varann”. En av bläddrarna bland backar med analogt guld var Kristoffer Hagelberg från just Tingsryd.

– Jag har tagit in lite kultur för dagen, berättade han i Smålandsposten.

Kultur är rätta ordet. Musik på vinyl är hetare än på längre. Nu har det kommit en hel bok om trenden: ”British beat in Sweden - The original vinyls 1957-1969”. Det är en bibel för vinyljunkies. I boken berättar man inte bara historien om 369 (!) brittiska akter utan värderar även de svenska pressningarna med grupperna. Den mest värdefulla bland alla tusentals avbildade skivor är just en med Beatles. Det handlar om singeln ”Please please me”, men med ”Ask my why” som b-sida. Den är värd i runda slängar 30000. Så pass alltså. Så det är bara att dammsuga mormors vind och morsans samlaralbum med singlar. Kanske den finns där.

Bakom boken ligger ett tålamodsprövande jobb av skivsamlaren Leif Aulin, som under ett helt liv arbetat med denna diskografi.

Nu snyggt paketerad med biografiska texter av den förre Larm-medarbetaren Pontus von Tell och med bilder på alla godsakerna.

En våt dröm för alla dem som tryckte på mentometerknappar i radioprogrammet ”Tio i topp” när poptsunamin drabbade Sverige.

Boken ges ut av kvalitetsförlaget Premium som ligger bakom många viktig musikböcker genom åren. Bland annat böcker om Rolling Stones och Betalas tid i Sverige.

Den här hösten är förlaget riktigt på hugget med ytterligare högintressanta utgivningar.

”Stockholms skivaffärer och skivbörsar” är en enda lång hyllning till skivaffären som fenomen och vinylkärleken som livsstil. Första butiken startade för 100 år.

Vem har inte besökt Svala & Söderlund vid Hötorget för att hämta ut biljetter till en tillställning på konserthuset? Eller dykt in hos Ulle i Gamla stans skivhandel för att lägga vantarna på sånt som ingen annan lyckades importera till Sverige? Eller strosat över Sankt Eriksbron för att nå alla skivbörsarna som av någon anledning finns samlade i de där kvarteren? Eller så klart NK’s skivavdelning som liksom var störst?

Själv handlade jag skivor hos Benny "Bensan" Lindell som hade Skivaffären på Ågatan i Linköping. Man kunde gå in till honom och nynna på en oidentifierad låt varpå han plockade fram Little Feats första eller Groovies ”Shake som action”.

Men så fort det handlade om storvilt var det tåget till Stockholm som gällde.

I Växjö var det så klart Uffes källare som gällde (och gäller), i alla fall från 90–talet och framåt. Tidigare var det Megahertz, Carlesons Skivaffär, New Music, Symphony, Skivkompani 1, Skivlagret… Enligt Jörgen Hovrell.

– Du bör även lägga till Playman, Åhlens, Z, Boken & skivan och Radar, hälsar kollegan Bo Ströberg som konsumerat skivor hemma i Växjö i hela livet.

Alla enas om att just Carlesons var speciellt. Med bås. Ägaren Bo gick bort häromåret.

 

– -

”The eclipse sessions”

John Hiatt

 

Det låter så självklart. Ett gäng vassa låtar, några rutinerade musiker med den rätta känslan, några dagar i en studio. Inga omtagningar, inga overdubs, inget trixande. Klappat och klart. Ändå görs det så sällan i dag. Det är väl bara sådana som John Prine och Van Morrison som fortfarande så konsekvent jobbar så old school numera. Man önskar att fler vågade. Ja vågade.

Men det är en konst.

John Hiatt erkänner att det är tufft:

”I had words, chords and strings

Now I don’t have any of these things”

Fast vi tror honom inte.

Det här är nämligen lysande.

Han har musan med sig. Det är elva låtar som snurrat flitigt hemma hos mig de senaste veckorna. Och vemodet, som kommer sig gav att den 66–årige artisten ser hur hans vänner slutar som dödsannonser, gör det här till ett fint litet soundtrack till hösten.

Det var 1979, snart 40 år sedan, som han faktiskt slog igenom i Sverige med ”Slug line”. En platta med en amerikansk Elvis Costello. Sedan har det fortsatt med bland annat supergruppen Little Village, som var fantastiska på Roskildefestivalen.

”The eclipse sessions” påstås vara den tredje plattan i en trilogi som startade med ”Bring the family” och sedan fortsatte med ”Crossing muddy waters”.

Nu vill vi se honom här snart!