Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2009-03-26 | Uppdaterad 2009-03-25
Vem minns i Sverige att Alf Svensson en gång var biståndsminister? Kanske inte särskilt många.
Men i det afrikanska landet Eritrea gjorde han tydligen uppenbara avtryck. När Eritreas ambassadör i Stockholm, Yonas Manna, av Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Nyström får frågan om EU-sanktioner mot landet skulle hjälpa den fängslade svenska journalisten Dawit Isaak hänvisar han till Alf Svenssons "utpressning" under det tidiga 1990-talet. Administrationen i Eritrea minns uppenbarligen kraven från Stockholm på mänskliga rättigheter och demokrati. I Eritrea kallas dock de villkoren för "kolonialism".
I dag är det dock den svenska dagspressen som bedriver något så kolonialt som att kräva att en häktad journalist har rätt till en rättvis rättegång. Politiskt fortsätter dock EU-länderna att stötta regimen med gemensamma biståndspengar - uppenbarligen finns en geopolitisk rädsla i de europeiska huvudstäderna att Eritrea annars får allt starkare relationer med Kina och Ryssland.
Fallet Dawit Isaak är något mer komplicerat än vad som vanligen rapporteras. Anledningen är att Isaak när han återvände till sitt forna hemland helt enligt internationellt regelverk betraktas som eritreansk medborgare, vilket försvårar det diplomatiska samtalet med Eritrea. Det gäller för övrigt för alla nysvenskar som återvänder till sitt ursprungsland.
Men det gäller också att visa att det svenska medborgarskapet faktiskt betyder något. Att den svenska regeringen inte sviker en medborgare som utan rättegång kastas i fängelse - endast "misstänkt" för att ha verkat för demokrati i ett land som har ett så stort demokratibehov. Om sedan ett besök av utrikesminister Carl Bildt i huvudstaden Asmara verkligen är rätt metod - som många påstår - finns det dock skäl att sätta frågetecken för. Diktaturer har svenska ministrar visserligen gästat förr, men om en svensk utrikesminister ska krypa för Asmararegimen är verkligen tveksamt.
Ett vanligt argument mot att avbryta eller minska bistånd till stater som Eritrea är att det snarare drabbar människorna än makthavarna. Frågan som dock måste ställas i Bryssel är vad som uppnåtts med år av bistånd till Eritrea. För Dawit Isaak och andra fängslade journalister i landet med världens sämsta pressfrihet har det uppenbarligen inte fått några effekter. Om Alf Svensson linjen från 1994 fortfarande är ihågkommen i Eritrea finns det nog skäl att istället pröva den igen.


