Ledare 2009-12-07 | Uppdaterad 2009-12-04
Kammaråklagaren Rolf Hillegren fick det hett om öronen i somras, efter sitt uttalande om att ett sexuellt övergrepp i en nära relation inte var värt två års fängelse, utan mer att likna vid en ordningsförseelse. Tunga debattprofiler inom rättsväsendets område krävde hans avgång.
Ofta är det inte vad man säger, utan hur man säger det som avgör debatten. Synar man Hillegrens resonemang står det klart att han var ute efter att göra skillnad mellan fysiskt våldsamma överfallsvåldtäkter och våldtäkter som sker genom psykiska påtryckningar i hemmet. I sig inget kontroversiellt. Hans sätt att uttrycka sig tolkades dock som en förminskning av övergrepp i nära relationer. Det blev, för att låna Hillegrens egna ord, en hönsgård av en fjäder. Ledningen för åklagarkammaren i Stockholm böjde sig för vindarna i opinionen och fråntog i praktiken Hillegren vissa arbetsuppgifter, enligt Justitiekanslern, JK, som granskat ärendet. Hillegrens chefer klandras också för att ha kritiserat dennes uttalanden, med motivet att åklagarmyndighetens verksamhet kunde skadas. Med JK:s utlåtande står det klart att ledningen själv rubbat förtroendet för myndigheten.
Som regel gäller att en arbetsgivare inte får frånta en arbetstagare uppgifter till följd av att denne har uttalat sig i media, eller ens rikta kritik mot denne använt sig av sin tryck- och meddelarfrihet. Nu anser JK att åtgärderna inte strider mot repressalieförbudet, men finner ändå anledning att påpeka det olämpliga i kammarledningens agerande.
Om rätten att yttra sig begränsas inom myndighetssfären riskerar vi att politisera densamma. Det är i detta vi finner hotet mot demokratin och rättsordningen. Inte i att en enskild åklagare anmäler en avvikande uppfattning.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA