Aktivisten i regeringskansliet

Ledare ,

Kostnaderna för OKG - kärnkraftverken i Oskarshamn uppgick till mellan 25 och 30 miljoner - för den aktion som aktivister från Greenpeace genomförde 2014. Polisinsatsen var omfattande och det slutande med fällande domar för aktivisterna.

 

Foto: Greenpeace

Ledaren för den systematiskt planerade aktionen - Greenpeace dåvarande svenska chef Annica Jacobson - var själv inte med och slapp därmed att fällas i domstol och få en besvärande prick i straffregistret.

Det underlättade uppenbarligen karriären. I dag sitter Annica Jacobson som stabschef på miljödepartementet hos vice statsminister Isabella Lövin.

Ironin är död. Annica Jacobson deltar därmed i styrningen av en Strålsäkerhetsmyndigheten som har ansvar över bland annat säkerhetsfrågor vid kärnkraftverken.

Det är inget nytt att den gröna rörelsen som har en traditionellt sett positiv inställning till civil olydnad har nära band till utomparlamentariska grupper som Greenpeace eller att exempelvis djurskyddsaktivister anställdes på den sedermera nedlagda Djurskyddsmyndigheten som leddes av en före detta MP-politiker.

Men det blir komplicerat när personer som ena dagen organiserar otillåtna intrång den andra dagen inom regeringskansliet förbereder lagstiftning.

Det vilar ett romantiskt skimmer över Greenpeaces aktioner. Förespråkare för civil olydnad brukar ofta hävda att aktivister ska medverka till öppenhet och vara villiga att ta sitt straff.

Annica Jacobsons instruktioner till de personer som bröt sig inpå OKG lär ha varit annorlunda. Fler av de misstänkta vägrade att infinna sig på förhör. De var aldrig det minsta samarbetsvilliga med förundersökningsledare eller åklagare. En aktivistbåt utanför Figeholm som upptäcktes av Kustbevakningen försökte också fly från upptäckt.

Vänner av civil olydnad brukar också legitimera lagbrotten med hänvisning till den historiska icke-våldskampen för mänskliga rättigheter. Sant.

Men det är svårt att se aktioner som åstadkommer skada för lagliga verksamhetsutövare som en sista demokratisk utväg i ett land med fri opinionsbildning, med ett Miljöparti i riksdagen och där kärnkraftsindustrin i många år tvingats att finansiera kärnkraftsmotståndares opinionsbildning via kärnavfallsfonden. Civil olydnad och aktivism är en sak i ett samhälle där demokratin är svag och rättsstaten gungar - en annan sak i en demokratisk rättsstat där beslut också kan överklagas till domstolar.

Den som vägrar att lyda lagen har argumentationsbördan för att demonstrativ olydnad är det enda sättet att göra sig hörd och att lagar är oetiska. Varför just ”vi” och inte andra har rätt att bryta mot lagar som beretts, remitterats och granskats av Lagrådet och beslutats av riksdagen och som kan prövas av domstolar genom lagprövning.

När det gäller säkerheten vid kärnkraftverk påtalade exempelvis denna ledarredaktion för övrigt långt före aktionen att reaktorerna i enlighet med avgörande i Växjö miljödomstol och i linje med internationella rekommendationer borde övervakas av en tungt väpnad styrka för att snabbt kunna avvärja terrordåd.. Greenpeace aktion tillförde därför inte debatten något.

Rekryteringen av Jacobson vittnar om hur viktig gruppen gröna aktivister är för Miljöpartiet - även om det i dag samtidigt vänder sig till bredare urbana grupper. Men det ställer också frågan om hur nära banden är mellan de högsta ämbetsmännen i statsförvaltningens innersta kärna och den militanta utomparlamentariska aktivismen.