Alla goda gåvors givare

Ledare ,
Med mer Milton Friedman och Amilcare Puviani i det här huset hade regeringens budgetproposition antagligen sett annorlunda ut.
Foto:

Vi går i budgettider. Varje dag presenterar regeringen nyheter ur den kommande budgetpropositionen. Hittills har de varit mycket givmilda.

Artikeln publicerades 8 september 2017.

Vänsterpartiet har lyckats driva igenom en höjning av studiebidraget till en kostnad av cirka en miljard kronor per år, kostnadsfria aktiviteter och kollektivtrafik under skollov för tvåhundrafemtio respektive trehundrafemtio miljoner kronor per år, att den som är arbetslös skall kunna ta körkort med hjälp av CSN-lån för en kostnad på sexhundra miljoner kronor per år samt avdrag för fackföreningsavgifter för över två och en halv miljard kronor per år. Och ännu är det många utgiftsområden kvar.

Regeringen bedömer sitt reformutrymme till fyrtio miljarder. Att flera ekonomer har varnat för att spendera för mycket verkar inte oroa finansminister Magdalena Andersson, som menar att den svenska ekonomin går ”urstarkt”. Och med Vänsterpartiet i regeringsunderlaget lär miljarderna inte bli svåra att spendera. På sin webbplats beskriver partiet stolt några av de reformer som det har gjort till verklighet i tidigare budgetar. Förra året fick partiet igenom höjt underhållsstöd, höjt flerbarnstillägg, höjda inkomstgränser i bostadsbidraget, höjd garantiersättning i sjuk- och aktivitetsersättningen, höjt bostadstillägg och höjt lönebidragstak. Detta i ett läge när socialt skydd redan stod för över fyrtio procent av de offentliga utgifterna.

Milton Friedman, nationalekonom och mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, förklarade i början av 2000-talet att det finns fyra sätt att spendera pengar på:

1. Du kan spendera dina egna pengar på dig själv. När du gör det vakar du verkligen över det du gör, och försöker att få ut så mycket som möjligt för dina pengar.

2. Du kan spendera dina egna pengar på någon annan. Till exempel när du köper en födelsedagspresent till någon. Då är du inte så noggrann med presentens innehåll, men mycket noggrann med kostnaden.

3. Du kan spendera någon annans pengar på dig själv. Då kommer du garanterat ha en trevlig lunch!

4. Du kan spendera någon annans pengar på någon annan. Då är du varken särskilt orolig över hur mycket pengar det handlar om, eller vad du får för dem.

Staten spenderar pengar på det fjärde sättet. Visst har regeringen mål med de pengar som den tar in och skickar ut i systemen, men den är mindre noggrann med hur mycket pengar som spenderas och vad den får för dem, ty det är lätt att vara generös med andras pengar. Våra politiker har dessutom inte blott allmänhetens bästa för sina ögon – utan drivs även av sina egna syften, som att bli omvalda. Det går inte att vinna val i Sverige på att lova sänkta skatter, säger en del. Genom att utlova större och mer omfattande offentliga satsningar kan man däremot få väljarnas stöd. Det handlar om hur systemen är uppbyggda. Redan för över hundra år sedan förutspådde ekonomen Amilcare Puviani hur de framtida skattesystemen skulle komma att utformas. Han förklarade att de styrande skulle komma att maximera allmänhetens tacksamhet gentemot staten genom att synliggöra fördelarna med offentliga system, men dölja kostnaderna.

Det är där vi är i dag. Det märks mycket mer när staten spenderar pengar än när den tar in dem, vilket kan förklara att skatterna har ökat från tjugo procent av bruttonationalprodukten 1950 till över femtio procent i dag. Systemet påverkar politikerna, men även medborgarna. Människor i Sverige har successivt vant sig vid bilden av staten som ett aldrig sinande ymnighetshorn – och begär dessutom att den skall vara ett sådant.

Vid sittstrejken på Norra Bantorget i Stockholm, som huvudsakligen är en demonstration för att stoppa utvisningarna till Afghanistan, kunde man i helgen skåda gigantiska banderoller på väldigt blandade teman: ”Höj pensionerna!”, ”Höj LSS-stödet!”, ”Stöd BB-ockupationen!”.

– Pensionärerna som byggt det här landet ska inte behöva lida, sade rörelsens talesperson Fatemeh Khavari i sitt tal och tillade att pensionärers och ensamkommande flyktingbarns välfärd inte står mot varandra.

Som författaren och debattören Thomas Gür konstaterade: Det som den svenska socialstaten har gjort med den infödda befolkningen på fyrtio år – tanken att staten är alla goda gåvors givare och att folkhushållets kassa är oändlig – åstadkommer samma socialstat med flyktingar och asylsökande på fyrtio dagar.

Men staten kan inte ge allt till alla. Politik handlar om att med begränsade resurser försöka uppnå vissa mål. I samma ögonblick som regeringen genomför en investering omöjliggörs alla andra alternativa sätt att använda de investerade pengarna. Speciellt i en tid då ett antal grundläggande samhällsfunktioner inte fungerar är detta en viktig insikt. En miljard mer i socialbidrag är en miljard mindre till polisen, försvaret eller sjukvården. Dessa prioriteringar och målkonflikter är oundvikliga. Det är hög tid att både politiker och medborgare börjar förstå och erkänna det.

Den stat som försöker att ge allt till alla kommer att sluta stor och bräcklig i stället för smal och robust. Och dessutom ruinera sina medborgare på kuppen.