Allt trängre för socialdemokrater
Men Socialdemokraterna har till och med kunnat spåra parallella linjer mellan migrationspolitiken och det allmänna förtroendet. När man lade om migrationspolitiken efter krisen 2015 stärktes förtroendet för Socialdemokraterna och fortsatte att öka fram till 2017. Men då sjönk det igen – som en direkt reaktion på beslutet om göra ett liberaliserande undantag för de ensamkommande. Den politiska verkligheten talar sålunda sitt tydliga språk.
Men det finns en fundamental skillnad mellan Socialdemokraternas och Moderaternas huvudvärkar: Moderaternas gräsrötter är i grova drag eniga om att det är bra med en stram migrationspolitik. Det är de utanför partiet som skall övertygas om att man menar allvar. Men då den socialdemokratiska ledningen vill få acceptans för precis samma sak har man ett substantiellt internt motstånd att överkomma.
Den socialdemokratiska situationen är ungefär som den västerländska vänsterns i stort: man slits mellan klassiskt realistiskt gråsosseri och modern identitetspolitisk radikalism. I USA verkar denna skillnad inom det demokratiska partiet förebåda en historisk sprickbildning.
Vi får se vad som händer i Sverige. Svenska socialdemokrater är mycket skickliga på att hantera åsiktsskillnader och man har högt i tak. Men de röster som nu gör sig gällande inom partiet är av ett helt annat slag än tidigare. Man behöver inte peka på dramatiken inom SSU Skåne eller Göteborgs Socialdemokrater för att ana vilka slags konvulsioner partier har att se fram emot. Det räcker med att notera vad för slags gällt moralistiska snarare än nyktert reflekterande toner som riktas mot de som antas ha en ”höger”-syn på migration och integration.
Tidigare har Socialdemokraterna skakats av strider kring EU eller kärnkraft eller föräldraförsäkring. Men det har aldrig varit värre än att man har kunnat sluta leden inför varje valrörelse. Nu står man kluven inför vad som av en stor del av väljarkåren uppfattas som den mest centrala framtidsfrågan. Det är andra och starkare emotioner som kommer till uttryck. Till råga på allt finns nu inte bara ett parti, Vänsterpartiet, som drar missnöjda väljare ifall man driver en vad de tycker vara en alltför hård migrationspolitik. Det finns även ett Sverigedemokraterna som ett alternativ för de socialdemokrater som vill se än hårdare tag. I flera avseenden är det strategiska läget trängre nu än under tidigare decennier.
Valanalysgruppen konstaterar att man knappast kunnat bedriva själva valrörelsen på ett så värst mycket annorlunda sätt än vad man gjorde. Det kan nog vara sant. Men det blev en historisk förlust. Det säger något om hur fjättrad man är inför de förändringskrafter som hotar att slita uti partiet och som bara blir starkare.
