Annons

Alltjämt ett minfält

Hur blir man svensk? Lyd polisen. Skaffa jobb. Betala räkningarna. Dottern får klä sig som hon vill. Krama om, kasta inte ut, sonen som kommer hem med en pojkvän.
Ledare • Publicerad 17 september 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Detta annonserade kommunalrådet Oliver Rosengren (M) som en sammanfattning av den än tydligare introduktionskursen för nyanlända som kommunen formulerat. Det borde vara okontroversiella uppfattningar. Men reaktionerna visar lika tydligt att detta med svenska värderingar alltjämt är ett minfält. Fördömanden och misstänkliggöranden har haglat.

Men det är enbart utan att vilja skjuta till en millimeter av generositet i tolkningen som man till exempel kan komma till sådana slutsatser som att man inte är svensk om man slarvar med sina räkningar. Rosengren vill naturligtvis pedagogisera en övergripande förväntan om att man inte skall fiffla.

Annons

Bokstavstolkningar som gjorts av Rosengrens uttryck är antingen fåniga eller ohederliga. Tror till exempel någon att Rosengren menar att tonårstjejer skall få springa ut nakna utan att föräldrar skall få stoppa dem? För att vi minsann är helt sedeslösa i Sverige? Och Rosengrens utrop ”Hur blir man svensk?” är naturligtvis vardagsretorik och inte tänkt att underkastas ett seminarium kring etnicitet och medborgarskap.

”Flirt med Sverigedemokraterna” är oppositionsrådet Malin Laubers (S) omdöme. Det är i så fall en febrig flirt. För det första behövs ingen sådan; det blågröna styret har rullat på i många år nu utan att Moderaterna har fått någon omedelbar anledning att se sig om efter andra samarbetspartners. För det andra vore det ett dumdristigt företag. Sverigedemokraterna i Växjö är inte av det materialet att de kan betraktas som solida partners alldeles oavsett vad man tycker om deras politik.

Mycket i detta oväsen är förutsägbart och ett spel för gallerierna. Det är synd, inte bara för att sådana här projekt i grund och botten är nödvändiga och bör kunna få prövas utan att omgärdas av rasismanklagelser. Men också för att emotionella reflexer försvårar för viktigare form av kritik att luftas.

Svenska värderingar är på riktigt och något mer än fluff och fantasier. Men det är inget som kan vägas och mätas och framför allt inte avgränsas med någon vattentät logik. Därför måste man vara mycket försiktig med den dörr som öppnas i och med att sådana här kurser görs obligatoriska eller åtminstone villkoras. Ju noggrannare de där värderingarna beskrivs i en sådan kursplan, och ju fler som förs upp, desto närmare kommer man yttrande- och åsiktsfrihetens sköra gränser.

Vem bestämmer vad som är en svensk värdering? Så länge resonemangen håller sig på en sådan självklar nivå som Rosengren begränsar sig till är frågan inte brännande. Men potentialen för missbruk finns där, såväl i Växjö som i alla kommuner där politiker till äventyrs tar sig rätten att föreskriva korrekta uppfattningar.

Det är den typen av risker man behöver vara vaken inför under de närmaste åren - för de här kurserna kommer att poppa upp överallt. Att istället hålla på och fabricera främlingsfientliga ambitioner är inte ett dugg produktivt. Exemplet Växjö visar att debatten fortfarande inte har mognat.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons