Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2010-01-21 | Uppdaterad 2010-01-20
Gårdagens partiledardebatt bekräftade att den viktigaste frågan i valet 2010 blir hur man bäst bekämpar arbetslösheten. Det handlar om skattesystemets utformning och nivåer, om tillväxt, miljö och energi.
Borta från dagordningen är mångkultur och jämställdhet, och i utbildningspolitiken är konflikterna inte längre lika starka. En fråga under uppsegling är rättspolitiken, där statsminister Fredrik Reinfeldt (m) vill ta initiativ för att stävja brottsligheten och inte minst den drogrelaterade kriminaliteten.
Men i den framtidsinriktade debatten finns det också anledning att lyfta fram hur Sverige förändrats sedan valet 2006. Den valfrihet och makt som lagts i medborgarnas händer inom vården, barnomsorgen och äldreomsorgen tycks ännu inte satt sig i det allmänna medvetandet. Lönen som vuxit under mandatperioden beror inte främst på avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter, utan för att skatten sänkts på förvärvsarbete. För ett normalt hushåll med två inkomster har det inneburit flera tusenlappar extra varje månad. Med det fjärde steget i jobbskatteavdraget får ett vårdbiträde med en lön på 19 600 kronor 204 kronor mer när januarilönen kommer. Totalt under mandatperioden innebär jobbskatteavdraget drygt 1 300 kronor mer i månaden. För en person med lön på 24 000 har det blivit 1 600 kronor mer i månaden. Andelsmässigt är det lågavlönade som tjänat allra mest på regeringens jobbskatteavdrag. Sänkta inkomstskatter leder till en ökad köpkraft, som i sin tur stimulerar ekonomin och därmed jobbutvecklingen. Det framhåller också det finanspolitiska rådet, med flera bedömare, i sina analyser. Samtliga av dessa skattesänkningar har de rödgröna röstat emot.
S-ledaren Mona Sahlin lyfte under debatten fram påståendet att regeringen lånar till skattesänkningar. Det stämmer. Men staten lånar också till välfärden och inte minst till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att låna är grundläggande i skötseln av statens finanser när lågkonjunkturens effekter ska pareras. Det balanseras av överskott när ekonomin går bra. Men vi lär nog inte se Mona Sahlin stå i talarstolen under en högkonjunktur och tala om att det svenska folket överbeskattas. Först i april ger vänsteralliansen besked om hur mycket skatten kommer att höjas löntagarna. Notabelt är i vilken riktning man strävar. Landet med ett av världens högsta skattetryck kommer att få ytterligare skattebördor på sina axlar.
Partiledardebatten var också en påminnelse om hur ofärdig den rödgröna alliansen är. Oppositionen attackerar regeringens politik, medan regeringsföreträdarna bara kan spekulera i vad deras motståndare vill. Hittills har de rödgröna inte behövt stå för något annat än sin gemensamma kritik, vilket kan ha gynnat dem opinionsmässigt. Men väljarna kommer att kräva mer än så i en valrörelse. Det är först när oppositionen sätter ned foten som det börjar bli intressant.
När C och KD ser sina opinionssiffror försvinna under riksdagsspärren lär de satsa på förslag som inte går hem i alliansen och vad finns det då för väljarna att ta fasta på? Med tanke på att den rödgröna alliansen har ett förflutet som statsbärande utan regeringssamverkan under många år vore det väl märkligt om de inte skulle lyckas komma överens åtminstone lika bra som högeralliansen som ju haft mycket magknip under sina regeringsår.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA