Anne Ramberg har fel

Ledare Artikeln publicerades
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.
Foto:JONAS EKSTRÖMER / TT
Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

När Advokatsamfundet jämför svenska finlandsfrivilliga med jihadister bidrar de till att normalisera terrorism. Det är dessutom en grav förvanskning av historien.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg fortsätter sprida missuppfattningen att det skulle finnas likheter mellan svenska finlandsfrivilliga och de terrorister som idag söker sig till Islamiska staten (IS). Hon använder jämförelsen för att exemplifiera gränsdragningsproblematiken i skärpta straff för terrorverksamhet.

Men gränsen mellan att med svenska statens hjälp organisera frivilliga förband till stöd för ett grannland som blivit invaderat och att ansluta sig till en dödskult som vill utplåna större delen av mänskligheten är solklar. Ramberg kan inte undgå att se den.

Sovjetunionen inledde i november 1939 ett angreppskrig mot Finland. Invasionen följde på Molotov-Ribbentroppakten mellan den kommunistiska och nazistiska diktaturen, där de två totalitära regimerna delade Östeuropa mellan sig. Finland tillföll i denna överenskommelse Sovjetunionen.

Sverige engagerade sig i Finlands sak och bidrog med försvarsmateriel och humanitär hjälp. Regeringen godkände att svenska frivilliga förband anslöt sig till kriget på Finlands sida för att hjälpa det som allmänt uppfattades som vårt brödrafolk. Med den svenska frivilligkåren följde även en tredjedel av Flygvapnets jaktflyg.

Det går inte att jämföra med dagens jihadister. Idag väljer extremister att resa till Mellanöstern för att ansluta sig till en terrororganisation vars uttalade syfte är att utplåna oliktänkande och vars metoder är så grymma att de övergår mänskligt förstånd. De ägnar sig åt folkmord, våldtäkt, plundring och tortyr.

Svenska finlandsfrivilliga valde att offra sina liv för frihet och demokrati. De som ansluter till Islamiska staten är fiender till desamma. Att jämföra dem med varandra är direkt oanständigt.

Ramberg använder liknelsen för att stärka sin tes, att det är olämpligt att föreslå lagändringar utan att beakta de juridisk-tekniska svårigheterna. Tesen i sig är riktig. Därför har vi också ett lagstiftningssystem i Sverige som innebär att lagförslag föregås av utredningar, skickas på remiss till berörda myndigheter och lagrådet samt antas eller avslås av riksdagen.

Principen om rättssäkerhet kan dock försvaras på andra sätt än genom irrelevanta argument som bygger på logiska felslut.

Liknelsen mellan finska vinterkriget och IS härjningar har förts fram tidigare i debatten om terrorlagstiftningens vara eller inte vara, bland annat av bostadsminister Mehmet Kaplan (Mp) och Sven-Johan Dahlstrand som leder arbetet mot extremism i Göteborgs stad. Båda har fått ta emot kraftig och berättigad kritik för detta.

Nu ansluter sig även Advokatsamfundet genom sin generalsekreterare till denna historielöshet. Oviljan att ta ställning emot terrorism verkar vara vår tids sjukdom i det offentliga samtalet. Man försöker ursäkta folkmord och våldtäkt genom att på obefintliga grunder sammankoppla dem med något gott.

En gång för alla: de finlandsfrivilliga som reste till vårt grannland med svenska statens goda minne kämpade mot en mördardiktatur. Jihadister som reser till Mellanöstern ansluter sig istället till en mördardiktatur. Hylla de ena, bekämpa de andra.