Annie Lööf i fredat luftslott

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Lars Pehrson/SvD/TT

Partiledardebatter sägs ofta vara i behov av en ”nyhet” från åtminstone någon av de deltagande parterna. I alla fall verkar denna regel underförstås av media, som av förståeliga skäl vill fylla skärmar och spalter med något roligare än replikreferat.

Stefan Löfven stod till tjänst med detta då han förklarade att polisen skall få relativt fritt fram att sätta upp kameror där de tycker det behövs för att stävja brott. Därmed kör regeringen över den utredning de själva tillsatt i frågan.

Men det är inte nyheten. Det anmärkningsvärda från gårdagen är att Centern alltjämt bluffar sig fram i regeringsfrågan – och att detta förbigås med tystnad.

Annie Lööf säger det hon sagt tidigare, att hon inte kommer att ”sitta i en alliansregering med stöd av Sverigedemokraterna”. Begreppet ”stöd” är som så ofta inte definierat, men skall man tolka det bokstavligt accepterar hon inte att sitta i en regering som ens verkar genom hoppande majoriteter mellan de rödgröna och Sverigedemokraterna.

Stefan Löfven vet förstås precis var han skall sätta spiken då han vänder sig till Lööf med den raka frågan: om varken de rödgröna eller Alliansen får egen majoritet, kommer då Centern vara öppet för blocköverskridande samarbete?

Lööfs svar blir att hon utgår från att Socialdemokraterna kommer att stödja en alliansregering! Detta för att hon skall kunna sitta i en regering men ändå slippa röra vid Sverigedemokraterna – eller sätta sig i regering med Socialdemokraterna. Med tillägget: ”Vi får se vad det mynnar ut i.”

Man skulle kunna kalla detta för fantasier. Men det vore inte riktigt. Lööf är proffspolitiker och fantiserar inte om sådant. Hon vet naturligtvis själv att hennes ekvation är ett luftslott men hon fortsätter eftersom hon aldrig blir riktigt pressad.

Man kan fråga sig varför. Det är ju här partiledardebattens nyhetsvärde är, liksom det var senast partiledarna möttes i teve då Jimmie Åkesson ställde denna raka fråga till Lööf: ”vem ska du regera med?” och hon inte lyckades prestera ett trovärdigt svar. Svenska journalisters intresse för politikens spelteori är annars ofta i överkant, men just denna centrala punkt för regeringsbildningen 2018 verkar ses med närmast förstrött intresse.

Eller ser Sveriges politiska kommentatorer det som ett fullt möjligt scenario att Socialdemokraterna kommer att agera stödparti åt en alliansregering för att denna skall slippa hoppas på Sverigedemokratiska knapptryckare i voteringarna? Det fodras ett planetarium för att åskådliggöra hur liten den sannolikheten är och den insikten borde vara tjänstepliktig.

Ändå har Annie Lööf fått hållas med denna sin charad under hela våren. Skall hon aldrig bli tvingad att verkligen lägga korten på bordet? Vad är anledningen till att sådant nonsens som ”vi får se vad det mynnar ut i” accepteras från just Centern? Det Centern nu lever högt på i opinionsmätningarna är ju sannolikt delvis en effekt av detta slags parlamentariska populism, och det är ett underbetyg åt svensk politisk kultur.

Citat: Det anmärkningsvärda från gårdagen är att Centern alltjämt bluffar sig fram i regeringsfrågan – och att detta förbigås med tystnad.