Ännu en jul med upprop

Ledare Artikeln publicerades

Kyrkorna har långt till trovärdighet i den migrationspolitiska debatten.

Foto: FANNI OLIN DAHL / TT

Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött. I Egypten prövades deras asylansökan. Därefter anvisades familjen till en kommun, det ordnades barnomsorg åt barnet och föräldrarna fick en etableringsplan.

Eftersom de inte hade kommit i arbete inom de två år som etableringsinsatserna pågick gick de över från etableringsersättning till försörjningsstöd. När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.”

Så hänger berättelsen ihop att döma av det senaste utspelet från Sveriges kristna råd. ”Redan efter några dagar tvingades barnet med sina föräldrar med sina föräldrar att fly till ett annat land ... Julbudskapet är både en källa till hopp och en utmaning till handling.”

Mot denna bakgrund upprepar kyrkoledarna kraven från förra årets julupprop för ”human migrationspolitik”: ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro, ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv och undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening.

Uppropet väcker dock frågor som går utöver det rent bibeltolkningsmässiga. Som denna: vilka talar kyrkoledarna egentligen för? Det torde finnas åtskilliga medlemmar som i sin vardag sliter med att få resurserna inom den kommunala verksamheten att räcka till. På vilket sätt kommer deras erfarenheter till tals i kyrkoledarnas allmänt hållna kravställande? Det kan rentav finnas kyrkomedlemmar som hamnar på fel sida av undanträngningseffekterna. Vem talar för dem?

En annan fråga är denna: på vems uppdrag driver kyrkorna opinionsbildning gentemot riksdag och regering? I Svenska kyrkan är detta genuint oklart. Socialdemokraterna till exempel gick till (kyrko)val på att ”stå upp för asylrätten” istället för att i normal ordning reda ut synen på denna fråga inom partiet. Svenska kyrkan blir ett verktyg för liberala socialdemokraters kritik mot de restriktiva socialdemokraterna i regeringen.

Kyrkorna blir också ett verktyg i den kamp som uppenbart pågår inom regeringen mellan miljöpartister och socialdemokrater. I ett tal till Sveriges kristna råd sa MP-ministern Alice Bah Kuhnke nyligen att migrationsuppgörelsen om de ensamkommande ”till stor del” var ett resultat av det arbete som kyrkorna hade kanaliserat och organiserat. Bah Kuhnke sa sig vara ”oerhört tacksam” för detta arbete, ett arbete MP uppenbarligen inte orkade på egen hand.

Den kanske mest avgörande frågan är dock denna: vad vet kyrkorna egentligen om migrations- och integrationspolitiken? Vilket intresse visar de för hur kraven ska kunna förverkligas och för hur situationen ser ut idag?

Det är gott och väl att hänvisa till bibel och mänskliga rättigheter. Men någon tanke kunde ha ägnats åt den hittillsvarande påverkan på sådant som socialtjänst, skola och bostäder. Kyrkorna säger sig se ”få tecken på en mer human svensk migrationspolitik”, men tecknen på ett mycket stort offentligt åtagande gentemot nyanlända finns definitivt där för den som vill se dem.