Är politisk makt alltid det rätta?

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

Det har framhållits att Trump är resultatet av den postmoderna vänsterns förstörelse av sanningsbegreppet. Men faktum är att även hans praktiska maktutövning är en konsekvens av åtminstone den amerikanska vänstern. Närmare bestämt av dess centralisering av makt till presidentämbetet. Strategiskt sett ligger därför det moderata utspelet att reformera domstolarna helt rätt i tiden.

Det är de två juristerna tillika aktiva moderaterna Andreas Norlén och Gunnar Strömmer som nyligen gick ut med ett antal konkreta förslag för att stärka de svenska domstolarnas roll. Man vill ersätta Domstolsverket med ett juridiskt råd som delvis skall bestå av domare. Man vill flytta tillsynen över domarna från Justitiekanslern till Justitieombudsmannen och man vill öka Högsta domstolens och Högsta förvaltningsdomstolens inflytande över utnämningen av domare i de högsta instanserna. Man vill också ta en ny titt på Lagrådet.

För en lekman ligger kanske dramatiken fördold, men alla dessa reformer har det gemensamt att de förskjuter makten över domstolsväsendet från regeringen till andra centra – till riksdagen och själva den juridiska professionen. Man vill öka avståndet mellan potentiellt omdömeslösa politiker och rättsapparaten.

Under intryck av utvecklingen i länder som Ryssland och Turkiet kanske en sådan strävan kan te sig självklar för alla politiskt intresserade, men faktum är att man här stöter på en mycket djupgående ideologisk gränsmarkör.

Att makten måste fjättras är en central tanke i både konservativ och liberal idétradition. Nittionio omdömesgilla politiker väger inte upp risken av en omdömeslös, i en miljö där makten utövas utan kontroll och hinder för missbruk. Politiskt godtycke är farligt.

Vänsterns instinkter är annorlunda. De utgår gärna från tankefiguren om ”folket”, översatt till åtminstone majoriteten. För vänstern är demokrati och majoritetsvilja synonymer, och därför ser man med misstänksamhet eller direkt ovilja på allt tal om begränsningar av politikers möjligheter. Den grundlag vi har, inte utan fog kallad för Europas sämsta, skapades till exempel när vänstervågen var som värst och präglas således av tanken att den tillfälliga majoritetsviljan skall få omedelbart genomslag. Inga fördröjningseffekter. Ingen krånglig Högsta Domstol som prövar vad som är lagligt och inte. Politikerna röstar om vad som är lagligt! Spärrar är odemokratiska.

Det är denna maktfilosofi som gjort att vår grundlag gång på gång blivit föremål för kritik och utredningar. Majoritetsvälde och rättsprinciper går inte alltid ihop. Vi behöver ett självständigt domarväsende som kan agera spärr mot politiskt godtycke.

Norléns och Strömmers förslag är därför mycket viktiga. De rör sig på en mer förfinad konstitutionell nivå, men deras innebörd är central. Fria och civiliserade samhällen vilar på en fungerande balans mellan folkvilja och rättsstatliga principer.