Arbete på lika villkor?

Ledare

Man skulle kunna tro att Sveriges erfarenheter av arbetskraftsinvandring från efterkrigstiden skulle vara oss till gagn i nutid.

Artikeln publicerades 22 oktober 2016.

De italienare, jugoslaver, turkar och ungrare som sökte sig hit för att arbeta har trots utmaningar blivit en etablerad del av det svenska samhället.

Det verkar dock som att minnet är kort och utformningen av arbetskraftsinvandringen verkar ha blivit lidande. Under året har en rad fall uppmärksammats där etablerade och kvalificerade personer blivit utvisade på grund av petitesser. I ett fall rörde det sig om en arbetsgivare som försummat att teckna en tjänstepensionsförsäkring, i andra fall har det handlat om att personer under en kortare period inte tjänat tillräckligt för att motsvara kollektivavtalad lägstalön.

Forskaren Henrik Emilsson vid Malmö Högskola redogör i senaste numret av Dagens Samhälle för den svenska asylinvandringens världsunika ställning. Sverige är det enda landet i världen som inte gör en prioritering bland dem som ansöker om arbetstillstånd. Personer med högkvalificerad kompetens behandlas på samma villkor som personer med lågkvalificerad kompetens. Man gör heller ingen skillnad på om det råder brist inom vissa yrken eller inte.

Det får negativa konsekvenser. Högkvalificerad arbetskraft söker sig till andra länder eftersom det är otryggt att vända sig till Sverige. Istället för att företag anstränger sig för att locka hit personer som kan bidra genom kunskap eller genom att fylla tomrum präglas den svenska arbetskraftsinvandringen av företag som söker personal till yrken där det finns ett överskott av arbetskraft.

Enligt Emilsson ger det den svenska arbetskraftsinvandringen en speciell karaktär. En stor andel av de som kommer till Sverige för att arbeta söker också asyl här. Många betalar en förmedlare pengar för att få ett arbetstillstånd och är dessutom beredda på att arbeta under sämre villkor. Den typen av arbetskraftsinvandring konkurrerar med dem som har det svårast på arbetsmarknaden, bland annat nyanlända och de som saknar gymnasieexamen.

Emilssons förslag för att styra upp arbetskraftsinvandringen är att minska byråkratin för dem som bidrar med högkvalificerad arbetskraft och att höja lägstalönen till det nationella genomsnittet för branscher där det inte råder brist på arbetskraft eller stänga tillträdet till dem.

Fackförbunden är nog mycket nöjda med Emilssons resonemang och forskning. Bilden som framträder är att den borgerliga regeringen, som är ansvarig för utformningen av systemet, försökt att skydda höginkomsttagare från konkurrens samtidigt som samhällets svagaste sätts under press. En konkurrens som potentiellt kan leda till billigare tjänster och varor.

De tankegångarna har också florerat i de delar av borgerligheten som präglas av en hårt driven liberal ideologi, varför det är svårt att helt avfärda kritiken.

Det är tydligt att vi behöver anpassa vår arbetskraftsinvandring till en verklighet där Sverige är ett attraktivt mål för många samtidigt som de enkla jobben är tagna.