torsdag 29 juli 2010
torsdag 29 juli 2010
Ledare 2007-12-29 | Uppdaterad 2007-12-29
I tv-serien August får vi möta en författare som ägnade sig åt verklig samtids- och samhällskritik. Inte minst har Strindbergs ”Röda rummet” varit en inspirationskälla för många av dagens journalister. Missförhållanden inom ämbetsverken, svindlerier i finansvärlden – vi omges alltjämt av liknande rapporter. Världen tycks ibland oförbätterlig.
I Sverige finns det många journalister som håller fanan högt, utan att för den skull vara självförhärligande, och som har stor betydelse för vår världsbild. Men vilken journalistik är det egentligen som premieras när de riktiga och viktiga publicisterna ska utse en stjärna eller två?
Stora Journalistpriset, som årligen delas ut av Bonnier AB för att främja goda yrkesprestationer inom journalistiken saknar motsvarighet i tyngd. Det är ett pris alla, eller i alla fall nästan alla, vill vinna. I dagens vinnare ser också morgondagens sin egen väg till framgång. Kursen är ju tagen. Metoderna på plats.
I år fick Erik Fichtelius priset som årets förnyare. Att föra sin arbetsgivare och sin publik bakom ljuset visade sig till sist bli en bra affär för den forne politiske kommentatorn i Aktuellt. Kanske följer fler journalister i hans redan upptrampade spår? Kan en makthavare som Göran Persson öppna bakdörren åt en kontrakterad och därmed lojal reporter kan säkert fler tänka sig att göra likadant. Priset för hans insats har förstås också varit högt, han har varit hårt kritiserad av sina kollegor och fått byta jobb på kuppen.
I år fick också skribenten Katrine Kielos diplom för sina insatser. Hon blev utsedd till årets ”medierookie” av branschorganisationen Sveriges Tidskrifter för sitt tekniska sinne, ekonomiska språk och respektlösa attityd. Jo, man kan visst få pris för respektlöshet. ”2007 års Medierookie har kritiserat allt och alla, och förklarat varför Fredrik Reinfeldt fått mer sex tack vare regeringens reformer”, skrev juryn i sin motivering.
Och det går verkligen bra för Kielos, hon dyker upp nästan överallt. Om inte som medlem i redaktionen för den nätbaserade socialdemokratiska ledarsidan Dagens Arena, så på Expressens kultursida eller som krönikör i Fokus, Frihet, Jusektidningen, Efterarbetet och i Arbetaren.
Vad är då receptet för hennes framgång. Ett exempel: hon titulerar konsekvent moderaternas partisekreterare som propagandaminister - med tydlig anspelning på dennes tyska ursprung får man anta. Kielos senaste giv är att kalla statsministern för Iprenmannen i ena stunden och i andra beskriva honom som en man utan egenskaper och personlighet. Är det humor? Är det politisk analys? Är det värdigt? Och vart leder den formen av ”journalistik”? De som premierar den borde svara. För att ha lyckats i år krävdes dold agenda och elaka personangrepp. Undrar vad respektive jury är ute efter 2008?
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
