Annons

Året var 1980

För exakt trettionio år sedan, den tjugotredje mars 1980, folkomröstade Sverige om kärnkraften. Av de tre alternativ eller ”linjer” som erbjöds segrade Linje 2, som slog fast att inga fler reaktorer än de tolv som existerade eller var under arbete skulle byggas och att kärnkraften skulle ”avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd”.
Ledare • Publicerad 23 mars 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Foto: Per Klaesson / TT

Riksdagen bestämde senare att kärnkraften skulle vara utfasad till 2010, vilket som bekant inte blivit fallet, låt vara att Barsebäcks båda reaktorer togs ur drift 1999 och 2005. Tvärtom har riksdagen stadgat om att ersätta gamla reaktorer med nya, ett beslut som ironiskt nog fattades under just 2010.

Trolösheten mot folkomröstningens resultat handlar förstås om pragmatism. Den energipolitiska framtidshorisont man laborerade med i början av åttiotalet har kommit på skam och de teknologiska framsteg man föreställde sig har inte förverkligats i tillräcklig utsträckning. Det har helt enkelt inte varit möjligt att stänga ned kärnkraftverken och samtidigt trygga elförsörjningen.

Annons

Mot bakgrund av den faktiska utvecklingen och frånvaron av en linje som stipulerade fortsatt och utbyggd kärnkraft är frågan vilket värde folkomröstningen egentligen har idag. Denna fråga kan ställas även med utgångspunkt i att många som röstade då inte längre finns med oss, medan många som lever nu inte gjorde det då eller var för unga för att få rösta. I vad mån kan dagens svenska medborgare sägas vara bundna av en flera decennier gammal folkomröstning?

Det föreligger givetvis inga praktiska hinder för att bortse från folkomröstningen; riksdagen kunde besluta att bygga ut kärnkraften om den så skulle önska. Att åsidosätta den folkvilja som kom till uttryck 1980 är dock inte heller förknippat med några moraliska problem, eftersom det svenska folket i hög grad är ett annat än det var för nästan fyrtio år sedan.

Det går att säga mycket om den brittiska folkomröstningen om EU 2016 och om dess utfall, men den visar onekligen att folkomröstningsresultat inte behöver vara en gång för alltid givna. Storbritanniens tidigare folkomröstning om Europasamarbetet 1975 upplevdes inte som någon oomkullrunkelig eller evig sanning, utan kunde revideras i ljuset av nya omständigheter.

Samma princip kan tillämpas på kärnkraftsfrågan i Sverige. Vi står inför en värld med andra kunskaper, prioriteringar och hänsynstaganden än de som var för handen i mars 1980. Kärnkraftsteknologin är inte heller densamma som den var då, utan betydligt mer effektiv och miljövänlig. Det är på intet vis illegitimt att ompröva kärnkraftens vara utifrån dessa faktorer.

Folkomröstningen om kärnkraften har sakta urholkats för att i slutändan bli inaktuell. Det är hög tid att frigöra sig från det sena sjuttiotalets och tidiga åttiotalets låsningar och utvärdera kärnkraftsfrågan på nytt, i relation till tjugohundratalets utmaningar. Kärnkraften är av stor vikt för såväl klimatet som den nationella elförsörjningen och bör inte hållas tillbaka av en förgången tid och dess daterade försanthållanden.

Mathias Persson
Annons
Annons
Annons
Annons