Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2011-02-02 | Uppdaterad 2011-02-01
När alliansregeringen slog samman antidiskrimineringsmyndigheterna Jämo, HomO, och DO till en enda var tanken att den nya institutionen inte bara skulle bli starkare utan också arbeta med medvetenheten att rättigheter ibland kan kollidera med varandra.
Det gäller i högsta grad diskrimineringsfrågor. De tidigare myndigheterna hade emellertid också kännetecknats mer av opinionsbildning än av klassisk myndighetsutövning. Jämo utvecklades till en feministisk tankesmedja och förlorade vanligen målen om en systematisk lönediskriminering på arbetsmarknaden. DO såg diskriminering i allt - adventsljusstakar på arbetsplatser var något fult. Homo hade mycket lite med det traditionella ombudsmannainstitutet att göra.
Det blev emellertid inte bättre, utan värre med den nya sammanslagna myndigheten. Arvet från tre belastade institutioner och en fjärde - Handikappombudsmannen mer fungerande - i kombination med en aktivistisk generaldirektör kunde bara leda utför.
Katri Linna fick sparken av regeringen i går - ett senkommet agerande. Riksrevisionen och JO har riktat hård kritik mot verksamheten - liksom bristen på verksamhet. När det gällde romer i Vetlanda ropade ombudsmannen på diskriminering utan att enligt Eksjö tingsrätts förödande dom kontrollera omständigheterna ordentligt. När det gällde frågan om lämpligheten i att lärarstuderande som ska möta elever ska få bära heltäckande burka i skolbänken dröjde det över två hela år för ombudsmannen att fatta ett beslut. Man ville uppenbarligen driva det första ärendet, men inte det andra. Fördomar och förutfattade meningar tycks ha styrt arbetet mer än fakta. Det är skillnad på diskriminering och diskriminering. När positiv särbehandling vid universitet drabbar kvinnor kan man tro att DO skulle agera. Så icke. Ty ombudsmannen ställde sig positiv till särbehandling på grund av kön vi hade en ombudsman som skulle arbeta mot diskriminering som var för särbehandling.
DO verkar inte se skogen för alla träden. Klassiska svenska traditioner som julklappar eller skolavslutningar i kyrkan ses automatiskt som diskriminerande, de upptar tiden och engagemanget. Så är uppenbarligen problemet mycket större än Linna själv. När var tionde anställd på myndigheten själva uppger sig ha utsatts för diskriminering på arbetsplatsen uppkommer frågor. DO har blivit en exponent för en (o)kultur där majoritetssamhället i sig ses som diskriminerande och där grupper blir till offer och där en statlig myndighet inte behöver mycket på fötterna för att driva en diskrimineringsprocess.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (37 ST.)
ANNONSERA