Annons

Artistnumret S + MP

Det var förstås inte med någon större entusiasm som Stefan Löfven i gårdagens partiledardebatt fick vara bisittare under det att miljöpartiets Isabella Lövin glatt orerade kring kärnvapenkonventionen. Antingen var samordningen inför debatten i princip noll mellan regeringspartierna eller så lyckades man helt enkelt inte komma överens om att ens hjälpligt dölja de politiska motsättningarna.
Publicerad 18 januari 2018
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Och då är de näppeligen begränsade till utrikes- och säkerhetspolitik. Samma dag som debatten tog vid kunde man läsa en brett uppslagen intervju med Isabella Lövin i Dagens Nyheter där hon lika obekymrat förkastade socialdemokraternas migrationspolitik och partiets Sverigesyn över huvud taget.

Till skillnad från sin regeringspartner som med ivrig opportunism snurrar i frågor som migration och kriminalitet står Miljöpartiet fast kvar på samma fläck som 2014. Lövin säger klart och tydligt att Sverige skall ha en ”mer generös flyktingpolitik än andra länder”. Tanken på ett flyktingtak slår hon helt ifrån sig och socialdemokraternas aviseringar om en mer restriktiv flyktingpolitik ”får stå för dem”.

Foto: Claudio Bresciani/TT
Annons

Hon verkar heller inte vara så bekymrad över brottsligheten och otryggheten som att själva debatten kring denna ”göder destruktiva krafter”. Och när det blir tal om polisbristen väljer hon att ställa dess betydelse i kontrast till klimathotet.

Allt detta skulle kunna ses som ”normala” tonartsskillnader mellan regeringspartier om det inte vore för att alla de frågor i vilka Lövin vill distansera sig är just de som med all sannolikhet kommer att stå i centrum i valrörelsen och förmodligen i svenskt politiskt liv i flera år framöver.

När Socialdemokraterna gav efter för Miljöpartiets krav apropå den så kallade gymnasieamnestin lät reaktionerna hos partiets gräsrötter inte vänta på sig. Löfven kommer nog inte göra om en sådan sak. Sprickorna mellan de båda partierna är av sådant slag att det med alla rimliga mått mätt är en tidsfråga innan de inte längre kan lappas över.

Innan Centerns svaleflykt till migrationsfantasiernas land kunde man med fog säga att de politiska skillnaderna mellan allianspartierna var mindre än de mellan socialdemokraternas olika falanger. Nu är det inte säkert att det är så längre. Men jämfört med regeringen som helhet? Ja, då vänds bilden åter till Alliansens fördel.

Det talas mycket om hur svårt eller omöjligt det kommer att bli för Ulf Kristersson efter valet då han skall rulla fram ett enhetligt allianslag genom riksdagsvoteringarna ända fram till Rosenbad. Men frågan är ju om inte Stefan Löfvens förmåga att åtminstone hittills hålla ihop den så kallade samarbetsregeringen är ett ännu större artistnummer. Miljöpartiets riksdagsgrupp uppges ju ha varit nära att blåsa av koalitionsregerandet flera gånger under mandatperioden men det har inte inträffat och det är ju det som räknas.

Och då finns det ju faktiskt något som liknar en strimma av hopp även för Kristersson.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons