Åter till utanförskapet

De rödgröna påstår ständigt att det finns en stupstock i regeringens sjukförsäkringsreform. Men är man oförmögen att arbeta finns ingen bortre parantes, inget slutdatum då försäkringen upphör att gälla. Däremot finns fasta hållpunkter i systemet, då den sjukförsäkrade erbjuds stöd och hjälp för att eventuellt komma tillbaka till arbetslivet.

Ledare

I Göteborgs-Posten berättas det om hur ”utförsäkringen” fungerar i praktiken. Det är skönt att komma hemifrån och träffa människor igen, säger Gill Bellini som valt att arbeta i en godisbutik tre timmar om dagen med aktivitetsersättning. Arbetsförmedlingen ansåg att hon skulle nöja sig med en timme.

Chefen på förmedlingen, Beatrice Berglund, framhåller att de är noga med att inte pressa någon. Man kan delta i introduktionen så länge man orkar, en timme eller några timmar, och ändå få full aktivitetsersättning. De tre månaderna är till för att kunna kartlägga varje persons individuella behov och möjligheter.

Detta är en bild som sällan kommer fram. Men det fångar vad sjukvårdsreformen i grunden handlar om, att bryta med passiviteten och ge människor styrka att ta egna initiativ.

Nu vill de rödgröna åter göra ett av världens mest välmående folk till ett av världens statistiskt sjukaste. Något som torde provocera i de egna leden är att fördelningsprofilen inte följer det fagra talet om att gynna de allra svagaste. I de rödgrönas förslag till ny sjukförsäkring gynnas nämligen höginkomsttagarna, genom att taket i ersättningen höjs från 7,5 basbelopp till tio. Inga incitament att återgå i arbete finns heller, då ersättningen ska ligga på 80 procent under hela sjukpenningperioden. Utan fasta tidsgränser i sjukförsäkringen skulle Sverige bli ett tämligen unikt land. Även LO insåg det under den tidigare s-regeringen och förslog därför fasta tidsgränser. Nu vill de rödgröna ta bort dem. Alla som utförsäkrats under mandatperioden ska återförsäkras, lyder löftet.

Men bråttom är det inte. Trots att den modell som föreslås i stora drag redan prövats ska en omfattande utredning tillsättas, vilket kan fördröja processen med flera år. Resultatet av att betala människor för att inte arbeta är väl känt. I början av 2000-talet, då det genomsnittliga antalet sjukdagar låg över 40 dagar per invånare, kulminerade utanförskapet. På vissa orter var detta ohälsotal uppe i 70. Det hade varit klädsamt om de rödgröna åtminstone kunde erkänna vilka problem det tidigare systemet skapade. Sedan valet 2006 har bidragsberoendet i Sverige minskat med 200 000 så kallade helårspersoner, samtidigt som arbetslösheten ligger på ungefär samma nivå i dagens lågkonjunktur som den gjorde efter flera år av högkonjunktur under socialdemokratiskt styre.

Utan tidsgränser sätts ingen press på myndigheterna att agera. Utan ersättningar som förändras över tid skickas inga signaler till den enskilde att ta tag i sin situation. De rödgröna inleder sin artikel i Dagens Nyheter om en ny sjukförsäkring med att säga att valet 2010 handlar om vilken människosyn politiken ska utgå ifrån. Deras egen kan sammanfattas med orden: rättigheter utan skyldigheter.