Ledare 2008-01-07 | Uppdaterad 2008-01-06
Tio procent av publiken på världskulturmuseerna betalade inträde under 2007. Resten gick in gratis, till exempel skolungdomar. Men någon tillförlitlig statistik finns inte eftersom alla som passerar entrédörrarna syns i statistiken. Inklusive personalen som kan gå in och ut genom spärrarna flera gånger om dagen, rapporterar Göteborgs-Posten.
Är det inte typiskt för icke-kommersialiserade miljöer? Att det inte är så noga med hur många som konsumerar det som erbjuds. Förutom då när man presenterar siffror som visar att man tappat 25 procent av besökarna jämfört med föregående år då det var helt gratis. Då tjänar ju statistiken i alla fall ett syfte. Det egna syftet. Den politiska rörelse som med framgång bildat opinion för uppfattningen att rättigheter är att få – oavsett om det handlar om bidrag, förmåner eller entrébiljetter – utgår från något annat än sakernas verkliga tillstånd. Ingenting är gratis i egentlig mening.
Att ägande- och upphovsrätt utgör basen i den fria ekonomi som gett oss dagens välstånd är inte ens en självklar uppfattning inom borgerligheten nu för tiden. Det är de moderata politikerna, anförda av Karl Sigfrid, som nyligen krävde legalisering av fildelning exempel på. Andra ideal än att göra rätt för sig gäller uppenbarligen.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA