Att samtala eller att ”samtala”

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Inte mindre än sextioen procent av väljarna vill nu att partierna skall samarbeta med Sverigedemokraterna i frågor där man tycker lika. Detta enligt en ny undersökning från opinionsföretaget Sifo.

 

Det är en stor och helt entydig förändring enligt Sifo. Men speciellt intressant är tillståndet inom Liberalerna och Centern. Det är nämligen de två parter som valt att göra relationen till Sverigedemokraterna som avgörande för beslutet att bana väg för den nuvarande regeringen.

Det visar sig att stödet för samarbete är väsentligt mycket större i de båda partierna än vad respektive partistyrelsers attityd har motiverat. Ungefär hälften i båda. Ett litet övertag för ja i Liberalerna och ett litet (!) övertag för nej i Centern.

Nu skall det till mittenpartiernas försvar sägas att det ju inte är glasklart vad ”samarbete” är för något. Många borgerliga politiker är noga med att använda ordet ”samtala” för att slippa binda sig vid något. Och ”samtala” kan man ju göra på en mängd olika sätt och i alla möjliga sammanhang. Man kan stå och småsnacka om vädret i riksdagshusets lunchkö och man kan sitta och förhandla om budgeten bakom stängd dörr i våningen ovanför.

Egentligen har väl inga partier utom just Sverigedemokraterna intresse av att fullt ut enas kring innebörden av de där begreppen. Vänsterpartierna vill få allt att låta som aktiva regeringsförhandlingar och de borgerliga vill kunna vissla obekymrat och undra varför det är sådan uppståndelse kring att man växlar några ord med riksdagsledamöter från andra partier.

Men även om en del av de tillfrågade ser ganska lättviktiga möten framför sig när de tänker ”samarbeten” så är undersökningen ändå uppseendeväckande eftersom den visar på en tydlig förändring i opinionen. För tre år sedan var det bara trettioåtta procent som tyckte det var okej med samarbete. Det är med andra ord ett dramatiskt väderomslag.

Det här handlar om opinionskrafter som är så stora att det är ganska lätt att förutspå händelseutvecklingen: Jimmie Åkesson kommer någon gång att sätta sig vid ett bord med andra partiledare mittemot. Sannolikt Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor. Kanske har han ett annan mötestid satt med en nervös och frustrerad Stefan Löfven senare samma dag. Kanske blir det ett väldigt spring. Kristersson och Busch Thor knatar direkt till en sammanbiten Nyamko Sabuni och Löfven tar emot ett rödsprängt språkrör. Och så sätter sig kanske alla med varandra en omgång till.

Om budgeten, om regeringsunderlaget eller om någon särskilt symbolisk skatt. Det kan vara vad som. Dagens redan vibrerande spelbord kommer att kastas om ända och ett nytt sättas på plats. I grunden är det bra. Sverigedemokraterna behöver berövas sitt martyrskap och de andra partierna behöver berövas sin verklighetsflykt.