Att stänga av förnuftet

ledare Artikeln publicerades

Det börjar bli allvar nu. Den där energiöverenskommelsen för några år sedan värmde nog många främst miljöpartistiska hjärtan. Men förr eller senare kommer Sveriges extrema politik på området gå från teori till verklighet och det kommer få konsekvenser. Stängningen av kärnkraftsreaktorerna i Ringhals kommer få följdverkningar som det är dags att öppna ögonen för.

 

Foto: ADAM IHSE / TT

Det som kommer att hända när reaktorerna stängs av är att EU:s totala utsläpp av växthusgaser ökar med ungefär åtta miljoner ton. Detta om man i en jämförelse istället skulle driva reaktorerna vidare till år 2025. Anledningen är att Sverige kommer att minska sin export av el och istället importera mer el från grannländer som Danmark och Tyskland, där kolkraft och naturgas ingår.

I bakgrunden spelar den reform av handel med utsläppsrätter som EU har företagit. I unionens nya system är det inget direkt nollsummespel. Utökade utsläpp medför att marknaden får en större total tilldelning av utsläppsrätter. Eftersom nedläggningen av Ringhals 1 och 2 driver upp fossilbaserad elproduktion (i Danmark och Tyskland) kommer således utsläppsrätterna också att öka.

Den här komponenten fanns inte med i ekvationen 2015 när Vattenfall beslöt att stänga reaktorerna. Därför har regeringen bett Konjunkturinstitutet att räkna på vad de nya omständigheterna så att säga kostar i miljöhänseende. Och Konjunkturinstitutets grova bedömning är alltså åtta miljoner ton i utökade utsläpp.

Stängningen av reaktorerna innebär alltså inte bara kapitalförstöring utan också miljöförstöring. Konjunkturinstitutets forskningschef Svante Mandell värjer sig vid en direkt fråga om man rekommenderar regeringen att fortsätta driften till 2025, men säger mer diplomatiskt att regeringen bör ”se över” det hela eftersom konsekvenserna kommer bli helt andra än vad man antog 2015.

Betyder det att regeringen kommer att ändra sig? Knappast. Hade miljöpolitiken drivits av samma klassiska förnuftskultur som till exempel trafikpolitiken hade man nog gjort det. Är en väg i dåligt skick eller ovanligt olycksdrabbad åtgärdar man det på ett ändamålsenligt sätt. Det finns inte så mycket ideologiskt att bråka om. Ingen har hittat på att det skall finnas andra hänsyn än de förnuftigt praktiska.

Men det är fallet inom miljö- och energipolitiken. Ändamålsenliga och resurseffektiva energislag skall fördrivas till förmån för subventionerade och ineffektiva sådana. Vilja, visioner och emotioner stoppas in som politiska faktorer i besluten.

En gång i tiden drevs även Sveriges miljöpolitik av nykter förnuftskultur. Det var innan det stämningsläge skapades som födde fram Miljöpartiet.