Auktoritet och disciplin, tack!

Ledare ,

Ljusblå pikétröja, mörkblå byxor och cardigans. Det var den ”skoluniform” som friskolan Nordic International School i Norrköping påbjöd. Och som föräldrar uppskattade. Bevisligen eftersom det är just en friskola som de ju har valt.

Men i går meddelades det från Skolinspektionen att det inte går för sig. Det strider mot – ja, gissa: den svenska skolans värdegrund. Nordic International School hade blivit anmäld och alltså ett fall för skolmyndigheterna. Skolan tvingas nu ändra på reglerna.

Frågan hur den person är funtad som tar sig för att anmäla en sådan sak är fascinerande i sig, men viktigare är den samhällskultur som kommer i dagen i detta.

Foto:

Inspektionens resonemang är nämligen belysande för den svenska skolkrisens djupaste orsak. Man skrivet att "Hur man klär sig handlar om individens frihet och integritet. I både skollagen och läroplanen framgår att denna frihet är en del av den värdegrund som ska prägla skolans verksamhet”. Som Skolinspektionen tolkar skrivelserna skall en elev alltså få klä sig precis som denne vill. Annars utmanas värdegrunden.

I de flesta samhällen i de flesta tidevarv skulle detta te sig absurt eftersom det vore att upphöja elevens omdöme till norm, och därigenom underkänna själva nödvändigheten av en skolgång – eller uppfostran över huvud taget. Men inte i Sverige. Här upprätthålls envist en romantisk, orealistisk och inkonsekvent syn på unga och deras lärande.

Att svenska klassrum är erkänt stökiga till den grad att lärare bränns ut och säger upp sig, att enskilda skolor har fått stänga på grund av hot, bråk och allvarlig skadegörelse, det spelar ingen roll. Friskolor som Nordic International School, som försöker arrangera ordnade och mindre oroliga miljöer med de medel som står dem till buds har nu fått svart på vitt att de har än färre verktyg till sitt förfogande än förut. Detta för att det svenska skolväsendets urdogmer, upphöjandet av omognad till rättesnöre och fördömandet av varje spår av auktoritet som odemokratiskt, skall ges företräde.

Svenska skolor kan få höjda lärarlöner och mindre klasser. Kommunerna kan få miljoner och åter miljoner till olika kreativa ”satsningar” på skolan. Det kommer inte att spela någon avgörande roll så länge utbildningsväsendet inte frigör sig från sextiotalets ideologiska hämningar.

Eller, snarare, så länge det inte handgripligen frigörs. Det behövs politisk vilja till detta, för förändringen kommer inte att komma inifrån. Skollagen, Läroplanen och töjbara värdegrunder behöver skrivas om eller avskaffas. Det är uppenbart att det ännu i dag, trots Pisa-rapporterna, inte finns en tillräckligt bred uppslutning kring tanken att auktoritet och disciplin i skolan inte är odemokratisk utan helt enkelt en förutsättning för inlärningsro.