Betala notan, Hultqvist!
Regeringen Löfven har uppdragit åt försvarsmyndigheterna att räkna på och kommentera verkställandet av Försvarsberedningens propåer. Den ansvarige ministern Peter Hultqvist har meddelat att ”Försvarsmakten ska redovisa myndighetens förslag till prioriteringar med utgångspunkt från de bedömningar av anslagshöjningar som framgår av Försvarsberedningen”.
Försvarsmyndigheterna pådyvlas ett ramverk där det extra anslaget indelas i fyra olika prioriterade delar per år. Varje del skall kosta lika mycket och balansera försvarsgrenarna, samtidigt som de positiva konsekvenserna för krigsorganisationens kapacitet skall pekas ut. Med mera. Man kan tycka att detta låter onödigt arbetsamt och krångligt, vilket det naturligtvis också är.
Det ligger nära till hands att anta att regeringen är ute efter att schackra med Försvarsberedningens tillskjutande av medel. För att återigen citera Hultqvist: ”Du kan pruta och lägga till. Vi har inte satt ner foten om den samlade ekonomin utan det ska vi göra när vi har alltihop klart”. ”Pruta” är definitivt nyckelordet här, mot bakgrund av regeringens tidigare avslöjade föresats att dra ned Försvarsberedningens totala anslagsökning rejält, från tjugo miljarder till antingen tio eller fem miljarder.
Moderaternas försvarspolitiska talesperson Beatrice Ask kritiserar med rätta Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att slå undan benen för Försvarsberedningen: ”Direktiven innebär en Excel-gymnastik in absurdum. Det är inte rimligt efter två års seriöst arbete… Då blir ju hela beredningens arbete meningslöst”. Hon förutspår att utfallet ”blir en massa småplock som sedan försvarsministern vill sitta och förhandla om”.
Ask ger av allt att döma en korrekt beskrivning av regeringens strategi. Denna omöjliggör, som hon alldeles riktigt framhåller, ett samlat och långsiktigt grepp om försvaret. Försvarsberedningen tillhandahåller ett sådant och kan inte utan vidare sönderdelas, åtminstone inte om ett fullvärdigt försvar utgör målet. Centerpartiets försvarspolitiska talesperson Daniel Bäckström har inte för inte gjort gällande att beredningens rapport Värnkraft ”är en helhet som det inte går att skära och stuva om i”.
Om man vill ha ett fullgott försvar får man lov att punga ut med vad det kostar. Att knussla och pruta när rikets säkerhet står på spel är kortsynt och småaktigt. Det är även en praktuppvisning i svensk naivitet och inåtvändhet som kan tänkas reta aptiten på andra sidan Östersjön, där maktspråk är det enda de styrande förstår.
