Bidragens vänner

Ledare Artikeln publicerades

EU:s strukturbidrag visar sig väga tyngre än polemiken.

En cyniker noterar nog att gruppen Sammanhållningens vänners medlemsregister sammanfaller med EU:s fattigare länder. En elak cyniker noterar också att EU:s bråkstakar återfinns i denna sammanslutning och verkar sätta en stor tilltro till att en utökad budget inte kommer att ge de förhatliga federalisterna mer verktyg till att montera ned medlemsstaternas självstyre.

Foto: Ondrej Deml

När man är färdig med syrligheterna återstår nyheten att en majoritet av EU:s medlemsländer samlat sig till ett ställningstagande för utökad budget och borttagna rabatter för de fem medlemsländer som fortfarande får en reduktion av medlemsavgiften. De sexton länder som den kommande budgetperioden vill se ökade satsningar på strukturbidrag är också de som tjänar mest på dessa bidrag i förhållande till sina EU-avgiftsbetalningar.

Polen, Ungern och Tjeckien har dessutom profilerat sig som motståndare till Brysselbyråkraterna och som nationalstatstankens försvarare. Det är en bekväm position som andra redan påpekat och frustrerats av. Men detsamma gäller de EU-parlamentariker och kommissionärer som arbetar för att flytta makt från medlemsstaterna till makthavarna i Bryssel. Det som förvånar är just att Ungerns och Polens ansvariga politiker känner sig trygga med att pumpa in mer pengar i ett system som de redan ser som ett orättfärdigt maktmedel med målet att ta deras självstyre ifrån dem.

Strukturbidragen är EU:s största utgiftspost och en viktig del i att hålla liv i samarbetet. Men det är ett känsligt maskineri som hela tiden hotar att leda till övergödning och stagnation istället för ökad konkurrenskraft och återhämtning. Sverige är det land i EU som får ut minst jämfört med inbetalningarna till detta system. Det finns en samsyn hos svenska politiker om att vi absolut inte skall betala mer för vårt medlemskap i unionen. Det är vackert så. Nu finns en majoritet bland medlemsländerna som vill något annat.

Detta motiveras med att Storbritannien kommer att lämna gemenskapen. Det var Storbritannien som förde in medlemsrabatten som villkor för sitt inträde och som sedan kom andra storbetalare till dels. Sammanhållningens Vänner menar att detta därför är ett gyllene tillfälle till att ta bort rabatten.

Istället är det förstås ett gyllene tillfälle till att minska antalet parlamentariker i Bryssel. Tomrummet efter Storbritanniens sextiotal representanter skulle innebära en ordentlig minskning av ledamöterna och utgifterna kopplade till institutionen. Storbritannien var också en nettobidragsgivare till strukturstöden men det är verklighetsfrånvänt att kräva att detta tomrum skall bäras av andra.

Alla organisationer måste kunna växa och krympa utifrån ändrade förutsättningar. Annars delar man inte på ansvaret, vilket också lär vara dåligt för sammanhållningen.