Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
Ledare 2008-09-29 | Uppdaterad 2008-09-28
Inget stort utgiftsområde har som det svenska biståndet varit så befriat från debatt och kontroll, trots att Sverige årligen ger närmare 30 miljarder kronor till insatser i mottagarländerna.
Och den debatt som förts har varit inriktad på form istället för innehåll. Enprocentmålet har varit överordnat. Inte om biståndet fungerar, vilka som bör vara mottagarländer eller om vilka villkor som måste vara förenat med att ta emot svenska skattebetalares pengar.
Det är inte märkligt, men beklagligt att bistånd som sådant därmed kommit att ifrågasättas. Och visst; att stötta svaga ekonomier görs långtifrån alltid bäst med bistånd utan ibland är avskaffandet av handelshinder viktigare. Västafrikanska bönder lär behöva extremt med bistånd för att kompenseras för den köttdumpning som EU bedriver i området. Även svenska militära insatser som i Afghanistan eller i Tchad har samma mål som biståndet; att skapa en säkrare och tryggare tillvaro. Att sätta stopp för mördande och terrorism. Gränsen mellan civila och militära insatser blir allt suddigare.
Men biståndsmotståndarnas verkliga argument är sällan omtanke om de fattiga och utsatta, utan om den egna plånboken.
Nu förändras dock det svenska biståndet med stormsteg. Först var det formen. Det utspridda stödet koncentreras till färre mottagarländer. Lägg därtill ett tidigare beslut om att stärka kontrollen av biståndet. Den nya myndigheten Sadev som är lokaliserad till Karlstad hör möjligen till landets minst kända, men är långtifrån den minst viktiga. Uppdraget är att stärka kontrollen över miljarderna som lämnar Sverige.
Form och innehåll måste gå hand i hand. Nu går biståndsminister Gunilla Carlsson vidare och lägger om också innehållet i biståndspolitiken. Allt mer av biståndet ska inriktas på åtgärder som stärker demokratirörelser eller oppositionella grupper. Satsningen är givetvis känslig och komplex eftersom det kan ses som att Sverige lägger sig i självständiga staters suveränitet. Men att stöta sig med regimer måste vara bättra än att stötta dem.
På en punkt finns det mer att önska av biståndsreformerna. I den senaste budgeten ökade inte anslagen till civilsamhällets organisationer - frivillligrörelser, samfund och NGO:s. Organisationer som sysslat med bistånd långt innan statliga enprocentsmål blev vägledande för politikområdet.


