• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bistånd i konstant förnyelse

Ledare 2008-11-01 | Uppdaterad 2008-10-31

En biståndsminister förutsätts vara särskilt engagerad i sitt värv, och ingen som möter Gunilla Carlsson kan tvivla på det i hennes fall. När vi träffas är hon stressad, halvvägs som hon är på väg till Mali, men hennes engagemang när hon lägger ut texten om omsvängningen inom biståndspolitiken går inte att missta sig på.

– Tre satsningar utmärker alliansregeringen. Landfokus, ämnesfokus och resultatfokus. När det gäller ämnesfokus frågar vi oss; vad är det för mervärde Sverige kan bidra med i de här frågorna? Vi finner att det är demokrati, kvinnors situation och den globala utmaning som klimathotet innebär.
– Speciellt kvinnornas roll tycker jag är viktig. Om inte annat innebär deras låsta situation också att diversifieringen av ekonomin hindras. Och då hindras i sin tur utvecklingen av lokala och regionala marknader, i förlängningen tillväxten.

– När det gäller resultatfokus är vi tydliga: Det skall finnas en återkoppling mellan insatserna och utställt resultat.
Biståndsorganet Sida har ju under den senaste tiden varit utsatt för stark kritik för dålig redovisning och kontroll över sina pengar. Nu senast visade det sig att det interna representationskontot i organisationen var gigantiskt. Över 6 000 per anställd och år gick till öl, fika och presenter till personalen. En del av regeringens effektivitetsmål måste rimligtvis handla om själva Sida. Men hur reformerar man en organisation där kulturen och arbetsformerna varit desamma i fyrtio år?

– Det vi gör nu är bara början. Vi har tagit de första stegen mot förnyelse, men sådant här tar tid. Det är viktigt med ett ledarskap som inte bara handlar om retorik utan också praktik. Det går att mäta utvecklingsinsatser, men då måste man också ställa krav på uppföljning och det är inte omöjligt. Jag är en krävande biståndsminister.
Sverige har ett volymmål för biståndet på en procent av BNI. Samtidigt har regeringen ambitionen att kvaliteten på biståndet skall öka. Finns det inte en motsättning där? Någonstans skall pengarna prompt ta vägen, och det blir ju då den främsta prioriteringen i en sådan situation?

– Man måste vara tydlig med mer transparens och tydliga strategier. Vi har infört mycket mer av kontroll, till exempel resultatskrivelser till riksdagen och en seriös granskning av verksamheten som inte bara handlar om kvittohantering. Sedan är det ju också så, att i viss mån brottas ju all förvaltning med det här principiella problemet.

Nu befinner sig regeringen i halvtid. Vad är du mest nöjd med?
– Mest stolt är jag över att förnyelsen inom biståndspolitiken gått mot demokrati och mänskliga rättigheter. Men jag är också över huvud taget lättad över att det faktiskt går att skapa strukturer för att få den här ökade fokuseringen. Det går att restaurera!

– Jag tänker gärna på dem som jobbar med kvinnofrågor. De har sagt till mig att ”det är så bra att du har bestämt att detta är viktigt, för då handlar det inte längre för oss om att argumentera kring det utan att rent konkret arbeta utifrån det”.
Givet en borgerlig regering även efter 2010, vad kan vi förvänta oss inom biståndspolitiken efter nästa mandatperiod?

– Dagens sätt att bedriva bistånd, att det finns en givare och en mottagare, är inte alls självklart. Det synsättet har vi haft i fyrtio år, men i framtiden kommer det att handla om utvecklingspolitik. Vi i den mer välmående världen är upptagna med finans- och klimatkriser som vi i stor utsträckning har skapat själva, men framöver kommer det att handla om globalt samarbete till allas befrämjande på andra sätt och på andra villkor än nu. Det kommer att handla om en konstant förnyelse!

Fredrik Haage
Svenska Nyhetsbyrån

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: