Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
tisdag 21 maj 2013
Kontakt: 0470-77 05 00 kundcenter@smp.se
Nyhetstips: 0470-77 06 07 nyheter@smp.se
tisdag 21 maj 2013
Ledare 2009-08-25 | Uppdaterad 2009-08-24
Att korruption och bistånd kan hänga samman är inte någon nyhet. Att en svensk biståndsminister talar högt om problematiken och dessutom avslöjar en biståndsskandal som svenska medier missat - Afrikabevakningen är många gånger urusel - det är däremot en nyhet.
I går berättade nämligen Gunilla Carlsson (m) att svenska biståndsmiljoner har förskingrats i ett projekt i Zambia. Affären föranleder frågeställningar hur korruption kan motverkas. Ty korruptionen upptäcktes inte av officiella revisorer eller svenska utvärderare utan av tjänstemän på insidan som valde att läcka uppgifter.
Det är inte första och säkert inte sista gången korruption eller missbruk av biståndsmedel uppmärksammas. Journalisten Bengt Nilsson med mångårig erfarenhet från SVT visade nyligen i boken Sveriges afrikanska krig hur svenska biståndsmiljarder under senare år använts för att finansiera krig och stöttat diktaturer i Afrika.
Men trots att biståndet uppgår till 33 miljarder kronor för det inte närmelsevis samma diskussion om kvalitet eller effektivitet när det gäller detta stöd som när det gäller annan användning av skattemiljarder. När Gunilla Carlsson i våras lämnade fram en utvärdering av biståndet till riksdagen var det faktiskt den första gången i historien som de folkvalda fick en årsredovisning av detta slag. Förklaringen är bland annat det politiska enprocentsmålet för biståndet. Kvantitet diskuteras, men sällan kvalitet.
Dessutom får biståndsmålet följden att stödet nu kraftigt trappas ned när den svenska bruttonationalinkomsten sjunker. Var finns långsiktigheten då? På inget annat område skulle motsvarande hastiga nedskärningar accepteras.
Frånvaron av debatt och under lång tid också av en ansvarsfull biståndspolitik har inte bara varit respektlös gentemot skattebetalarna, utan också mot de människor i tredje världen som behöver vår och västvärldens hjälp. De utsatta som inget annat önskar än mat för dagen, rösträtt och mänskliga rättigheter. Fel biståndsinsatser gynnar inte den hungrige utan som i fallet Zambia rika makthavare, i fallet Uganda stridslystna vapenbärare. Biståndet blir i denna kontext en del av problemet. Och ett bistånd som inte fungerar förlorar också i legitimitet hos väljare och skattebetalare.
Det är inte kvinnorna i Afrika betjänta av. Eller de som hotas i Afghanistan. Ansvaret för nästan sträcker sig utanför nationsgränser. Men korruptionshärvan i Zambia visar att det är dags att fortsätta med utvärderingar, uppföljningar och kvalitet istället för att fokusera blott på ett resursmål.
© SMÅLANDSPOSTEN. Allt material på smp.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
