Björnen sover inte

Ledare Artikeln publicerades

Björnen sover inte Återigen har Ukraina fångat världsmedias intresse. Återigen beror det på Rysslands återkommande militära angrepp. Återigen är det tveksamt om det kommer mötas av några gedigna reaktioner från väst.

Om man på ett papper skulle rita upp frekvensen av västvärldens uppmärksamhet på Rysslands angrepp mot Ukraina de senaste åren skulle likna ett EKG. Ibland skjuter det i höjden,efter någon iögonfallande aktion, för att sedan sjunka ned, innan det återigen studsar upp efter en ny händelse.

Detta åskådliggör inte bara västs kortlivade uppmärksamhet. Det pekar även på en tendens hos de ryska potentaterna själva att av och till sända signaler via ageranden i Ukraina. Det kan handla om geopolitiska signaler riktade till väst och Ukraina – försök att visa Rysslands styrka – men det kan också finnas inrikespolitiska skäl. Genom att återigen få konflikten i Ukraina att blossa upp och hamna i medias fokus fylls befolkningen av kortvarigt patriotiskt patos. Det tenderar att öka stödet för Putin när hans opinionssiffror dalat för länge, som nu är fallet. Redan själva annekteringen av Krim 2014 anses delvis ha genomförts som ett sådant instrument för att stärka Putins opinionssiffror. Putin har alltså flera skäl att vilja hålla konflikten vid liv.

Vad har då hänt denna gång? I söndags försökte ukrainska militärfartyg att, i enlighet med deras rätt, passera Kertjsundet som förbinder Svarta havet med Azovska sjön för att nå den viktiga staden Mariupol – som pro-ryska rebeller tidigare förgäves har försökt erövra. Ryssland svarade med att beskjuta och ramma de ukrainska skeppen, som även beslagtogs. Några ukrainska besättningsmän har också skadats.

Foto: Mikhail Klimentyev

Kritiska kommentarer från EU och allehanda europeiska utrikesministrar kom såklart fort, såväl som uppmaningen från Nato att såväl Ryssland som Ukraina bör vara återhållsamma.

Men situationen nu är allvarligare än tidigare. Ukraina har infört undantagslagar. Ryssland rapporteras bland annat ha skickat stridshelikoptrar till området. Såväl FN:s säkerhetsråd som Nato har kallat till krismöten.

Det är inte heller det enda i den rysk-ukrainska konflikten som eskalerat nyligen. För några veckor sedan togs steg för att göra den ukrainsk-ortodoxa kyrkan – som lyder under den ryska kyrkan – självständig utan godkännande från vare sig kyrkans egen ledning eller Moskvas patriark, vilket har fått internationella återverkningar. Plötsligt har ortodoxa världen över behövt ta ställning i en fråga som är infekterad på grund av Rysslands krig i Ukraina. Risken finns att det blir den största kristna splittringen sedan reformationen. Om Putin får som han vill kan det komma att vävas samman med Rysslands konflikt med väst, vilket kan få allvarliga konsekvenser.

De senaste dagarnas händelser följer Rysslands tidigare strategi. Man tar ett steg och inväntar omvärldens reaktion. Antingen händer inget, och Ryssland kan fortsätta. Om någon reaktion kommer är det bara att vänta ut tills EKG-frekvensen sjunker igen, och sedan fortsätta. Det har sagts att ryssarna bara respekterar handling. Omvärlden måste göra mer än att protestera med ord; handlingskraft måste visas.