Bluffen i Sigtuna

Ledare Artikeln publicerades

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.

Foto: Ludvig Thunman / TT

Det är det så kallade Atlasprojektet, som leds från Stockholms och Uppsala universitet, som kartlägger arvsmassorna hos fyrahundra förhistoriska människor runt om i Sverige. Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams.

På bloggen Projekt Allmogen plockar Daniel Sjöberg metodiskt sönder forskarnas framställan: Det är för litet urval för att kunna dra slutsatser, speciellt som det rör sig om ett spann över trehundra år. Dessutom var en stad på den tiden inte det minsta representativ i sin sammansättning och de flesta i urvalet kom från andra delar av Skandinavien.

Det är inte bara mediers fel att det blir fel. Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare.

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver? Eller är Götherström, och för den delen en mängd journalister, så barnslig att han utgår från att folk i gemen föreställer sig svensken som ett genetiskt unikum som uppstått helt isolerat av sig självt?

Maja Krzewinska, forskare vid Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet fyller i att vi ”ser lätt framför oss läroböckerna från skolan med pilar ut från Skandinavien mot andra länder, så långt som till Turkiet och Amerika. Men vi tänker sällan på det stora inflöde av människor från andra delar av världen som också förekom”.

Nej, vi tänker sällan på det. Och det beror nog på att det inte förekom något stort inflöde. Det förekom självklart inflöde, men inte ”stort” i någon rimlig användning av ordet. Vikingarna åkte för övrigt längre bort än Turkiet.

Det är tröttsamt med den här politiserade sagovärlden som svenska historiker aldrig vill kliva ur. Myndiga och disputerade människor beter sig envist som om de hjältemodigt slogs med ett allestädes närvarande Götiska Förbundet. Man får vara glad över att de inte triumferande tillkännagav att de minsann inte hittat hjälmar med horn i Sigtuna – vilket historiker fortfarande verkar tro att folk tror på.

Så länge svenska forskare inte förmår kliva ur den där bubblan är det lika bra att de avstår från pressmeddelanden. En vuxen allmänhet kan ta del av utländska rapporteringar om svensk arkeologi istället. Så att de blir behandlade som vuxna.