Ledare 2010-09-06 | Uppdaterad 2010-09-05
Först övergav socialdemokraterna ambitionen att själva styra landet. Mandatet skulle sökas tillsammans med miljöpartiet och efter några dagar också med vänstern.
Sedan har ambitionerna skruvats ned ytterligare. I går resonerade Mona Sahlin i Dagens Nyheter om vad som sker om inget av blocken når egen majoritet, en intervju som pikant nog publicerades samma dag som alliansen i en opinionsundersökning fick just egen majoritet. För att minimera Sverigedemokraterna inflytande talar Mona Sahlin om ett blocköverskridande samarbete med folkpartiet och centern.
Det är ett karaktäristiskt inslag av Mona Sahlin i denna valrörelse. För det första är det ett resonemang på temat sälja skinnet innan björnen är skjuten. Socialdemokraterna ropar efter vargen gång på gång i denna valrörelsen. Genom att ständigt aktualisera frågan om ett eventuellt Sverigedemokratiskt inflytande riktas också fokus på det främlingsfientliga partiet. Mona Sahlin tror tydligen att socialdemokraterna ska vinna på att markera hårt mot sd, men strategin sätter också fokus på missnöjespartiet. Dessutom visar den att det röd-gröna alternativet lider av en inneboende svaghet. Innan det ens mött väljarna börjar Sahlin att tala om alternativa partikonstellationer.
Men som denna ledarsida flera gånger påpekat är dagens budgetregler i riksdagen skräddarsydda för minoritetsregeringar. Om sd kommer in, vilket opinionsmätningarna inte alls visar, blir partiet inte automatiskt någon vågmästare mellan blocken. Spekulationer om parlamentariskt kaos och nyval som gjordes i SVT under torsdagskvällen ter sig således mot denna bakgrund för tämligen ogrundade. Kunskapen om budgetprocessen tycks inte vara den största.
För det andra är det symptomatiskt att oppositionen reser en fråga som tillhör kategorin parlamentariskt maktspel. Den gårdag då Sahlin förbrukade en stor del av sitt utrymme i den största morgontidningen till spekulationer om riksdagens sammansättning använde moderaterna till att presentera förslag om rättspolitiska förändringar. I normala valrörelser står regeringen inför väljarnas ansvarsutkrävande, i denna är det oppositionen som avkrävs besked. Det gäller i en valrörelse att inte bara reagera utan också agera.
Men de röd-gröna partierna presenterade under veckan en valplattform som ledde till fler frågor än svar. Hur kan en reform presenteras som en sänkning av arbetsgivaravgifterna för företag när den i själva verket är en höjning? Hur ska införandet av en förmögenhetsskatt som ingen vet hur den ska se ut ske på bara något år? Det som först skulle utredas under två år ska nu ge intäkter redan efter ett år. Kanske är det helt enkelt bekvämare att tala parlamentariskt maktspel än idéer och sakpolitik efter den vecka som gått.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA