Brandvarning i Sverige 2018

Ledare Artikeln publicerades

Finansminister Magdalena Andersson är arg på moderatledaren Ulf Kristersson för att han svartmålat Sverige i en intervju i Financial Times. Men hon missar hela poängen. Man kan hitta anledningar att kritisera Kristerssons uttalanden, men det är i så fall motsatta anledningar.

Foto: Fredrik,Hagen

Kristersson jämförde den stigande brottsligheten med skottlossningar och bilbränder med finanskrisen på 1990-talet och menade att de problem vi står inför nu är lika stora. Och så lade han till Sverige i dag betalar priset för att man under tjugo års tid har fört en väldigt misslyckad integrationspolitik.

Anderssons reaktion är att låtsas vara orolig för att Kristersson med detta skrämmer iväg utländska investerare och klämma till med att han inte är mogen statsministerposten.

Att det är Kristersson som i detta uppvisar den större graden av mognad av de två är inte svårt att se. Men faktum är att han mycket väl hade kunnat ge anledning till större spelad upphetsning hos finansministern.

Till exempel handlar det ju om ett migrationsproblem i första hand och ett integrationsproblem i andra. Volymer, som det heter. Och Kristersson har själv tidigare pekat inte tjugo utan trettio år tillbaka i tiden då han sammanfattat historiken kring detta.

Sedan är det också så, och här faller förstås ansvaret framför allt på medier, att det i lika stor utsträckning är skolbränderna som förmörkar det nya Sverige. Kristersson är inte mer informerad om det än andra, men intervjun blir just därför illustrativ för hur illa rotade beslutsfattare, även de som anstränger sig, är i svensk verklighet.

Sverige är nu världsledande i skolbränder. Förlåt - anlagda skolbränder. 2017 brann 667 skolor och de flesta bränderna var anlagda. Dessa har ökat med femtio procent under de senaste två åren. Alltså skjutit i höjden som så mycket annat.

Brandskyddsföreningen, som presenterat uppgifterna, noterar att fenomenet verkar gå under den offentliga radarn i Sverige. Men som utvecklingen är tror man att det är en tidsfråga innan någon brinner inne. Ännu en förfärlig bild av vartåt det barkar hän – om inga krafttag tas.

En anledning till att brottsutvecklingen i Sverige renderar så trevande för att inte säga fumliga reaktioner är den successiva tillvänjningen. Den skottlossning som var förstasideslöp för några år sedan är lokalnytt i dag. Men i fråga om skolbränder är det värre, här är det frågan om en tillvänjning som sker i det fördolda. Brandskyddsföreningen reagerar mot att skolorna verkar se bränderna som något som man liksom får räkna med, och att det hela stannar på skolledningsnivå.

Skall detta behöva bli ännu ett argument för varför det kommunala huvudmannaskapet bör återgå till att bli statligt? Ett tämligen trist sådant, får man säga.

Eller så enas landets folkvalda om att Sverigebild hit och dit inte är viktigt längre, utan att vi befinner oss i något som faktiskt kan bli värre än nittiotalskrisen om inte radikala politiska krafttag görs, och gärna i brett samförstånd.