Britternas Bo Frank?
Den som avfärdar Storbritanniens nya premiärminister Boris Johnson som populist gör livet för lätt för sig. Risken är också, som en rad opinionsbildare och politiker lär bli varse, att deras etikett kommer i vägen för fortsatt analys av Johnson och hans politik. Mönstret känns igen från förvåningen efter utfallet i Brexit-omröstningen.
Vill man förstå Johnson som i går valdes till partiledare av det konservativa partiet och ersätter den avgående Theresa May som premiärminister är det mer givande att se en profilerad kommunpolitiker framför sig. Boris Johnson var under lång tid borgmästare i London, men det är inte bara titeln som för tankarna till Växjös Bo Frank (M).
Johnson har ett brinnande klimatengagemang som bygger på en tilltro till människans förmåga att uppfinna och utveckla nya lösningar för att möta utmaningar. Som borgmästare i London profilerade han sig genom att uppmuntra och gynna cyklism i storstaden.
Ett återkommande drag bland framgångsrika lokalpolitiker är drivet. Boris Johnson var som borgmästare visionär och målade med en bred pensel. Det innebar att andra fick ägna sig åt detaljerna för planernas genomförande, och att dessa planer inte alltid blev genomförda. Dock minns många OS i London som en stor succé.
En lång karriär som lokalpolitiker innebär kompromisser och en politisk vardag. Boris Johnson har varit en liberal röst som försvarat marknadsekonomi och det öppna samhället men också mött väljare som efterfrågat något annat. Inför partiledaromröstningen har han förespråkat en mer tillåtande syn på invandring än motståndaren Jeremy Hunt. Målet är ett system där den som söker arbetstillstånd bedöms utifrån sina förutsättningar att bidra till samhället, något som i praktiken skulle kunna leda till ökad invandring.
Vardagspolitikern ges också många tillfällen till att göra intryck. I en tid då partiledare ofta hämtas från mindre jordnära verksamheter innebär detta att det redan finns många som bildat sig en uppfattning om Boris Johnson och hans gärning. Han är en polariserande politiker: de som ogillar honom gör det med passion. Delvis därför att de vet att många skulle välja Johnson i det kommande valet mellan honom och det röda Labourpartiets minst lika impopuläre ledare Jeremy Corbyn.
Det finns populistiska inslag i Johnsons breda penseldrag och energiska framtoning. Men bortser man från hans erfarenhet av politiskt vardagsarbete riskerar man att begränsa sig själv.
