Budgeten är regeringens ansvar

Ledare
Foto:

All offentlig makt utgår från folket, lyder portalparagrafen i den svenska grundlagen. Den är möjligen inte lika känd för svenskar som den amerikanska konstitutionen är för amerikaner, som ofta kan rabbla den utantill. Men nog spelar den roll. (Även om en del tolkat lagen som att all makt utgår från folket, som att det inte finns någon privat makt)

Artikeln publicerades 28 november 2014.

När företrädare för regeringspartier kräver att oppositionspartierna inom Alliansen ska lotsa igenom regeringens budget i riksdagen krävs således att de ska bortse från grundlagens inledande ord. Folkets valda representanter i Moderaterna, Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna ska rösta för en linje som de inte gick till val på. Det skulle med rätta ses som ett svek gentemot väljarna och det skulle också försvaga tilltron till samhällsinstitutioner och demokrati. Ett förtroende som annars under de senaste årens politiska stabilitet ökat.

Regeringen styr riket, lyder en annan viktig paragraf. Den åberopades häromdagen när en minister på egen hand bjöd in Miljöpartiet till pensionsgruppen, utan att höra med dess övriga medlemmar. Nu ska oppositionen ges en styrande roll som går stick i stäv med tankarna bakom det politiska systemet, nämligen att driva igenom regeringens budget. Det är att flytta ansvar från regering till opposition. Den grundläggande tanken med parlamentarismen är ju att regeringen är beroende av stöd i det folkvalda parlamentet.
I den budget riksdagen har att ta ställnig till på onsdag ligger förslag som höjd skatt för "höginkomsttagare", höjd skatt på kärnkraft, införandet av praktiktjänster, förändrat Rut-avdrag och ökad skatt på pensionärer som arbetar. Sysselsättningseffekterna anses vara negativa, enligt flera remissinstanser som IFAU och finansdepartementet själva. För Allianspartierna är det knappast att ta "ansvar för landet" att ställa sig bakom den ekonomiska politiken.

Alliansen har emellertid visat ett stort prov på politiskt ansvarstagande när företrädarna deklarerade att riksdagsordningen ord om at budgeten ska tas i ett enda beslut ska följas. Något upprepande av förra årets spektakel där de rödgröna partierna tillsammans med Sverigedemokraterna bröt ut en skattefråga ur budgeten är alltså inte aktuellt. Stefan Löfven och Magdalena Andersson har därför svårt att med trovärdighet kräva att andra ska följa praxis när de själva satte viljan att fälla Alliansregeringen i en fråga framför respekten för goda seder och bruk.

Visst irriterar Sverigedemokraternas agerande. De kräver att praxis ska följas när det gäller tillsättandet av vice talman - samtidigt som de inte utser någon brett respekterad person till posten. Men ändamålen helgar för partiet medlen, passar det SD är det mindre viktigt att följa de outtalade eller till och med uttalade regelverken som finns. Politiken förvandlas till ett spel där innehållet kommer bort. I går hävdade SD att det är tilltron till regeringsalternativen som får partiet att ta ställning och inte budgetalternativen som sådana. Vän av ordning tillägger där att ett instrument som misstroendevotum mot statsministern finns till för den typen av förtroendefrågor.
Men Allianspartierna kan inte ta ansvar för SD:s linje i riksdagen som nu tydligen ska offentliggöras först på tisdag, dagen före omröstningen. Stefan Löfven tycks helt enkelt ha misslyckats att leva upp till sitt eget löfte om att lägga fram en budget i riksdagen som har de folkvaldas stöd.

Martin Tunström