Bunden vid pelaren

Ledare

Ylva Johansson (S), nuvarande arbetsmarknadsminister, har av statsminister Stefan Löfven (S) nominerats till uppdraget som EU-kommissionär.

Detta är första steget i en ganska omfattande process som kan leda till att hon blir en av de tjugoåtta som leder EU-kommissionens arbete. Först skall kandidaterna möta utskotten för de områden som de föreslagits ansvara för, sedan, efter godkännande, skall Europaparlamentet rösta om de föreslagna kommissionärerna. Först efter det börjar deras femåriga mandat att besluta om EU:s budget och föreslå lagstiftning som parlamentet sedan får ta ställning till.

Foto: Maja Suslin/TT

Ylva Johansson lär klara sig igenom en sådan urvalsprocess. Hon är en erfaren och skicklig politiker, det måste man vara för att ha suttit som minister i olika svenska regeringar i sammanlagt elva år. Som kommissionär företräder man inte längre sitt parti utan förväntas ställa sig helt lojal till EU och arbeta för unionens bästa.

För Sveriges tidigare kommissionär, Cecilia Malmström (L), var detta nog inget svårt steg att ta. Liberalerna har länge profilerat sig som EU-vurmarnas parti och hennes ansvarsområde utrikeshandel och handelsavtal lär ha passat som hand i handske för henne. Det är troligt att statsminister Stefan Löfven tänkt sig en liknande matchning för Ylva Johansson. Socialdemokraterna har inte alltid haft ett okomplicerat förhållande till unionen, då man sett att Sveriges medlemskap lett till att en rad svenska egenheter med socialdemokratisk prägel utmanats och nedmonterats.

Denna skepsis har i socialdemokratiska systerpartier i andra medlemsländer utvecklats till ren fientlighet eller, i de fall partierna inte omfamnat den, till partiernas kräftgång. Det är en viktig bidragande faktor till statsminister Stefan Löfvens entusiasm inför den sociala pelaren, ett reformpaket som skall utöka EU:s kompetens till arbetsmarknads- och socialpolitik. Man ser, tillsammans med andra vänsterpartier i Europaparlamentet, en möjlighet att via EU införa välfärdssystem i länder som valt en annan väg. Liberala krafter ser den sociala pelaren som en rimlig utveckling av EU:s ansvarsområden, alltså ett sätt att flytta makt från medlemsländernas befolkningar till ledamöterna i parlamentet.

Det är inte säkert att Ylva Johansson blir vald och inte heller säkert att hon får ansvar för byggandet av den sociala pelaren, men framför allt är det inte säkert att den sociala pelaren blir som socialdemokraterna tänkt sig. Reformpaketet kan nämligen också ses som en insats för att minska konkurrensen mellan medlemsländerna, något som i längden lär cementera social ojämlikhet inom unionen. Det kan också sluta med att udden återigen riktas mot svenska egenheter som vår tilltagna föräldraförsäkring eller vår princip om att arbetsmarknadens parter är de som avgör lönevillkoren. Det är inte säkert att socialdemokraterna kommer att trivas med att förknippas med detta.