Dags för mörka spekulationer?

Ledare Artikeln publicerades

Det är väl få som skulle säga att Sverigedemokraterna inte har förändrats under de senaste åren, oavsett vad man har för principiell inställning till partiet. Att åtminstone något har hänt efter all nolltolerans och alla uteslutningar visas om inte annat av att SD nu har fått en utmanare på den egna planhalvan. Partiet Alternativ för Sverige, AfS, har sett dagens ljus.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Namnet är förstås valt för att alludera till det tyska populistpartiet Alternativ für Deutschland som nyss nått stora framgångar. Men i praktiken vill man vara ett alternativ till Sverigedemokrater som tycker att partiet blivit för mjukt. AfS:s aktiva bas utgörs nämligen i hög grad av utkastade Sverigedemokrater; nationalistextremister vars bröl låtit för illa även för Sverigedemokraternas partiledning.

En tidsfråga innan det skulle hända? Ja, kanske. Hur som helst är det svårt att säga om detta är till fördel eller nackdel för SD: Å ena sidan framstår de som sansade, å andra kan de förlora kärnväljare. Men det kan också få en viss realpolitisk effekt.

Nästan desperat inför det konkurrerande trycket från Ulf Kristerssons moderater, har ju SD letat efter något som skall få dem att framstå som ännu stramare i flyktingfrågan. Nu har man hittat återvandringskortet. Man vill se en nettoutvandring från Sverige för att så att säga balansera de senaste årens invandring. Hur det nu skall gå till utan att rubba fundamenten för rättssäkerheten är höljt i dunkel, men det gäller för SD att framstå som så frän som möjligt.

Och det ger en slags politisk dominoeffekt. AfS vill ju vara ännu fränast (eller värst): Man vill förstås forcera det här utdrivandet för att visa att man är ”pålitligare” än det parti man har lämnat. ”Återvandringspartiet” kallar man sig. Det är uppenbart för alla att det är egentligen det enda inom politiken man är riktigt intresserad av.

Ser vi så lagom till valet förutsättningen för en budgivning i ”kasta-ut-dem”- grenen? Det är väl osannolikt med tanke på att AfS åtminstone i detta val kommer att vara ett marginalfenomen. Men på sikt? Både Socialdemokraterna och Moderaterna, Sveriges två maktpartier, har båda visat hur häpnadsväckande snabbt och kallt de är beredda att bejaka positioner de tidigare dömt ut som helt oacceptabla. Hur låter kommer debatten att låta om fyra år?

Att sådana mörka spekulationer över huvud taget skall vara nödvändiga är beklämmande. Inte minst med tanke på att det nog inte hade funnits anledning till dem. Om Moderaterna hade företrätt dagens nyktra flyktingpolitik ända sedan åttiotalet i stället för att slänga den överbord och sedan återuppfinna den i all hast, hade ens Sverigedemokraterna funnits i riksdagen i så fall?