Därför behövs tredje fasen

Ledare Artikeln publicerades

Förvaring, gratisarbete, tvångsarbete, slavarbete. Kärt barn har många namn, som det sägs. Den tredje fasen i jobb- och utvecklingsgarantin är hårt kritiserad.

Så finns det också skräckexempel på hur företag utnyttjat möjligheten att ta emot arbetslösa i Fas 3-program och inte bara tjänat pengar på att ta emot dem utan också sparat pengar genom att göra sig av med ordinarie personal.

Ännu en gång tvingas regeringen justera en av sina stora reformer. Kontrollen skärps, möjligheter till utbildning införs och anordnarbidraget ses över. Att överge jobb- och utvecklingsgarantin vore dock olyckligt. För i grunden är det en sund konstruktion.
Den arbetsgivare som ansluter sig till Fas 3-programmet tar ett socialt ansvar. Bidraget på 225 kronor per dag och person ska täcka handledning, utrustning och i övrigt ett omfattande personalansvar. Det är en bild långt ifrån den mediala. De allra flesta arbetsgivare som ställer upp, ställer faktiskt upp för samhället.

Hur hamnar man då i Fas 3? Vägen dit är lång. Jobb- och utvecklingsgarantin finns till för långtidsarbetslösa. Det krävs att man har gått på arbetslöshetsersättning i minst 300 dagar eller varit inskriven hos Arbetsförmedlingen i minst 18 månader. I den första fasen får man hjälp att söka jobb med hjälp av en coach under 150 dagar. Därefter går man in i Fas 2, där praktik och arbetsträning erbjuds i max 300 dagar. Får man ändå inget jobb efter 450 dagar hamnar man i Fas 3. Då erbjuds man sysselsättning inom en organisation, hos en offentlig eller privat arbetsgivare. Man ska då utföra uppgifter som annars inte skulle utföras och som kan ses kvalitetshöjande.

Man kan betrakta Fas 3 ur olika perspektiv. Det går att lägga fokus på att programmet leder till att få får jobb. Det går att koncentrera sig på arbetsuppgifter som av somliga betraktas som meningslösa, och kanske i vissa fall också är det. Man kan också peka på det faktum att en del arbetsgivare missköter sig.

Men Fas 3 kan också ses som en möjlighet att komma hemifrån, träffa människor i en liknande situation, bygga relationer och få en känsla av hur arbetslivet fungerar. Med Fas 3 blir det normala i tillvaron att gå till en arbetsplats, inte att ägna dagarna åt fritidssysselsättning. Ett nog så stort steg för många. I Fas 3 har deltagarna i snitt varit arbetslösa i åtta år.
Att åter göra arbetslöshetsförsäkringen till en permanent försörjningsform vore ett rejält felsteg. Om man har arbetskapacitet och får bidrag bör man också utföra en motprestation.