De skojade bara
Det var under valrörelsens sluttamp som jämställdhetsfrågorna plötsligt hettade till. Kvällspressen visste att berätta att Ebba Busch Thor gick i tankar på att bli jämställdhetsminister. Självupptagna innerstadsliberaler gick i taket. Källor i Liberalernas riksdagsgrupp talade i termer av att partiet avsåg använda veto i frågan. Den typen av reaktioner var naturligtvis själva avsikten med utspelet.
Annie Lööf och Centerpartiet ville också skörda frukterna av jämställdhetsdebatten. I ett utspel någon vecka innan valet lovade partiet 6,4 miljarder kronor i en speciell satsning för att ”få bort de oförklarliga löneskillnaderna i den statliga sektorn”. Arbetsgivarverket hade förvisso några månader tidigare konstaterat att dessa oförklarliga löneskillnader i statlig sektor stort sett redan var utraderade. Oaktat detta tjänade utspelet målsättning att Annie Lööf skulle bli relevant i valrörelsedebatten om jämställdhet.
Alla förstår att ett parti i Centerns storlek inte kan få fullt ut genomslag för den egna politiken, det kan numera inget parti. Inflytande fås i förhandlingarna med andra. Ingen kräver heller att utspelet om jämställda löner skall stå överst på agendan när Centerpartiet förhandlar. Men i den pågående budgetprocessen avfärdade Centerpartiet förslaget att förhandla fram en alliansgemensam budgetmotion. Därför har Centerpartiet således lagt en helt egen budgetmotion. Deras alldeles egna utkast till statsbudget. Helt utan att kompromissa med någon annan har partiet presenterat hur de vill att statens finanser skall skötas.
Och kan man tänka sig. Inte ett spår av miljardsatsningen på jämställda löner. Inte ens en skrivning om att det bör övervägas kommande år. Centerpartiets så kallade kommittémotion om jämställdhetspolitiken är även den kliniskt befriad från satsningen på jämställda löner. Ett miljardutspel som bara har gått upp i rök från en dag till en annan.
Noteras bör även att Centerpartiet förordar en migrationspolitik som snabbt skulle leda till mycket brant stigande kostnader på området, samtidigt som deras budgetmotion helt bygger på kostnaderna för den nuvarande migrationspolitiken.
Allt det här säger något om Centerpartiets sätt att relatera till sig själva och politiken i stort. Likväl som det ger nycklar till att förstå deras agerande i regeringsförhandlingarna och budgetfrågan.
Centerpartiet tar varken sig själva eller sin politik på allvar. Att be oss övriga att göra det är därför lite väl mycket begärt.
