Den ängsliga kyrkan

Ledare ,
Foto:

Idag drar kyrkomötet, Svenska Kyrkans beslutande organ, igång. En av de mer uppmärksammade motionerna inför hösten är den som går ut på att Svenska Kyrkan bör utestänga prästkandidater som inte vill förrätta vigslar åt samkönade par.

Artikeln publicerades 27 september 2016.

Motionen har tagits fram av prästen och den liberala politikern Anna Ekström och har fått stöd av ett antal kyrkopolitiker från bland annat Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

När Svenska Kyrkan för sju år sedan beslutade att det kyrkligt sanktionerade äktenskapet skulle gälla även samkönade par slog man fast att detta inte var den enda tolkningen som ryms inom samfundet. Läronämnden, som undersöker och avgör den teologiska riktigheten i motioner och beslut, kom fram till att kyrkan bör acceptera olika sätt att se på äktenskapet, ett traditionellt och ett progressivt.

De som inför beslutet 2009 menade att Bibeln inte sanktionerar äktenskap mellan samkönade fick en form av garanti av läronämnden om att deras uppfattning inte skulle leda till problem för dem. Det är dock tydligt att frågan i praktiken innebär att vissa delar av Svenska Kyrkan är helt otillgängliga för andra än för de med en progressiv tolkning.

Motionärerna vill att de prästkandidater som omfamnar den ena av de två av läronämnden godkända tolkningarna inte ska få fortsätta på vägen till att bli präster inom Svenska Kyrkan. Ironiskt nog avslutas motionen med orden "Vi vill vara en öppen inkluderande och välkomnande kyrka istället för en exkluderande och sluten sådan. Vi kan inte blunda för det samhälle och den verklighet som Svenska kyrkan står i."

Det som åsyftas är förstås att Svenska Kyrkan bör se till att moderna människor inte ska behöva oroa sig när de går till kyrkan. Man ska tryggt kunna gå till grannens barns konfirmation i förvissning om att prästen, förvaltare av tvåtusen år av skrifter och tradition, inte kommit fram till några andra slutsatser om tillvaron än våra folkvalda. Att folkvalda drivs av en annan logik, en där handling och att driva frågor är nyckeln till personligt avancemang, skall man inte fundera över.

Om ingen radikal rockad skett i läronämnden lär motionen den här gången avslås. Frågan är dock hur lång tid som avgörandet gäller. Det har varit ett återkommande tema inom samfundet att progressiva politiker och teologer först bett om förståelse för sin tolkning och sedan om acceptans och likabehandling för att sedan kräva att alternativa tolkningar stängs ute. Strävan efter renlärighet verkar vara konstant även sedan man lämnat de mer bokstavstrogna tolkningarna bakom sig.

Svenska Kyrkans upplevda ambition att så få personer som möjligt skall känna igen sig i den kyrka de döptes och växte upp i verkar vara outsläcklig. När kyrkomötet nu drar igång är det svårt att tolka denna nervösa inställning till den egna traditionen och samtiden som något annat än ett resultat av politikens förutsättningar. En politiker som inte lägger fram förslag och som är nöjd med status quo är inte en bra politiker. I en verksamhet som ska utgå från tolkningar av mycket gamla texter framstår det som ett mindre lyckat styrelseskick.