Den nya SD-spelplanen

Ledare Artikeln publicerades

Det låg ju i luften. Få är förvånade. Men till slut hände det som många utan att vilja erkänna att de trodde det, faktiskt trodde: Att Sverigedemokraterna skulle bli största parti.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Nu är det bara en mätning det är frågan om, Demoskops, men resultatet ligger helt i linje med den trend som löpt åtminstone ända sedan i våras. Tidigare har det i vissa fall bara varit felmarginalen som skiljt Sverigedemokraterna från Socialdemokraterna. Nu har Sverigedemokraterna tjugofyra procent och Socialdemokraterna tjugotvå.

De senare har sannolikt stora skälvan. Under Fredrik Reinfeldts bästa dagar kunde Moderaterna matcha dem i opinionen och till och med locka en del av deras väljare ur medelklassen. Men det här är annorlunda. Sverigedemokraterna drar riktiga arbetarväljare rakt över till sitt läger. Och dessa kommer inte att återvända. De har fått veta av sitt forna parti att de är främlingsfientliga nyfascister och det har sällan varit ett intelligent sätt att locka väljare på.

För Moderaternas del handlar det nog om blandade känslor. Oppositionens tre partier är nu mycket nära en egen majoritet och det innebär att dörren till Rosenbad och statsministerposten står något öppnare där borta efter 2022 års val eller ett nyval.

Men om planen skall hålla, om en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna skall tillträda med Sverigedemokratiskt stöd, då får inte balansen bli för skev mellan regering och regeringsunderlag. Om den nuvarande trenden fortsätter finns risken att Sverigedemokraterna blir större än Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans, och då vankas sannolikt samtal till förvillelse likt gräl om huruvida Sverigedemokraterna skall ingå in regeringen eller inte. Det äpplet kan vara för surt för Ulf Kristersson att vilja bita i även om det nationella stämningsläget nog är annorlunda 2022 än mot idag.

Det må vara ett trist och kanske tjatigt påpekande, men Kristdemokraterna och framför allt Moderaterna måste anstränga sig än mer om de inte skall bli omsprungna. Inte främst av Sverigedemokraterna utan av verkligheten. Det är nämligen i stort sett samma sak såtillvida man vill vidgå att Sverigedemokraterna växer som en följd av misslyckad integration och accelererande brottslighet.

Man kan med fog hävda att politiken är fästad vid mycket annat också. Vid ekonomin, vården eller skolan. Och det är den. Men det politiska kollektiva medvetandet i Sverige är på väg att ändras på ett sätt som slår gamla sanningar ur brädet. Moderaternas och Kristdemokraternas partiledningar behöver dra en jobbig slutsats; nämligen att de politiska våndor som deras skärpningar av integrations- och rättspolitiken bjudit inte är nog. Det är inte längre ”områden” bland andra som skall klaras av innan man tar itu med något annat utan måste hela tiden följas upp. Sådan är spelplanen.

Annars blir det partiernas eftervalsanalysgrupper som drar de där slutsatserna och det är lite sent.