Det allseende ögat
Det kan ses som paradoxalt. Tyskland är ju förknippat med dess skickliga ingenjörer och en industri som leder - inte följer - utvecklingen. Men den tyska aversionen mot kontokort handlar inte på något sätt om bristande tekniska färdigheter utan bottnar i rädslan för övervakning. Minnet av tredje rikets kartläggning av människor lever kvar liksom den östtyska statens Stasi. Diskussionen om kameror och övervakning handlar således mer om de politiska riskerna som är förenade med en ond stats avsikter än som i Sverige intresset av personlig integritet. I Sverige där misstron mot staten är svag och tilliten stark finns istället en mycket mer positiv inställning till övervakning.
Har det gått så långt i Sverige att statens övervakningsambitioner och förmåga är att likna vid den Gud som med sitt allseende öga betraktar människan? ”Som omger oss på alla sidor och håller oss i sin hand”, med psalmistens ord. Ja, denna liknelse gör den nyutnämnda professorn i etik, Susanne Wigorts Yngvesson, i boken Övervakad (Timbro) som nyligen utkommit.
I en ofta alltför förenklad och högljudd debatt om övervakning ställer Wigorts Yngvesson viktiga och berättigade frågor. Vad händer med människan som övervakas? Ta exemplet med flygplatsen: Säkerhetskontrollerna stärker indelningen av människor i kategorier. Vi tänker på oss själva i andra termer än individuella. Efter den formella kontrollen är övervakningsradarn inte avslagen.
Talande är också att mänskliga rättigheter allt oftare ses som ett problem som ska övervinnas. Det som förr kallades säkerhet säljs in med det mjukare begreppet trygghet. Tekniken blir svårare för att inte säga helt omöjlig att reglera. Politiken blir hopplöst efter tekniken.
”Vi rör oss nära stupet”, sammanfattar författaren själv denna dystopiska, välskrivna skrift. Som med sin lyckade ambition att att föra in existentiella och teologiska perspektiv i samtida sakfrågor är ovanlig i svensk debatt.
Där finns det dock anledning att något nyansera. Wigorts Yngvesson varnar framför allt för framtida övervakning utifrån kommande tekniksprång där till exempel biometriska data i id-kort kan följas. Lägg till exempelvis information från självkörande bilar. Någon kan alltid följa var bilen är på väg eller var den varit.
Samtidigt finns i boken en tendens att förstora hot och förminska den politiska avvägningen mellan integritet och statens skyldighet att trygga säkerhet. På sidan 50 skriver författaren att ”Sverige öppnat för att polisen” i särskilda zoner ska få ”rätt att visitera vem som helst”. Men det var endast justitieministern som tänkte högt.
Att mänskliga rättigheter i dag - i Sverige - rivs upp är en annan uttalad tes som ter sig ogrundad. Vilka då? Här saknas också ett resonemang hur exempelvis signalunderrättelsetjänst tvärtom blivit allt mer lagreglerad och domstolsprövad.
Likväl är känslan av boken att tyskarna nog har ganska mycket att lära sig av Sverige, men svenska på besök i Tyskland bör ha förståelse för varför det just är här med sedlar man ska betala ölen i baren och inte med kort.
