Annons

Det analoga skiftet

Digitaliseringen av skolan har gått fort. Nu verkar få vilja kännas vid den.
Publicerad 22 augusti 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är en fascinerande upplevelse att stå mitt i ett paradigmskifte. Kolosser är i rörelse utan att man kan ta på dem, och utan förvarning står de på en annan plats än tidigare. Kanske kan den som har ögonen och öronen med sig just nu förnimma något av detta.

Dagens Nyheter har precis konfronterat Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson om uppgifter om att myndigheten skulle uppmuntrat skolor till att anpassa sin undervisning till det digitala. Generaldirektören försvarar sig: ”Målet är inte mer skärmtid i skolan och att det skall ösas ut pengar på datorer. Vi vill hjälpa till så att den digitala utvecklingen sker på ett klokt och bra sätt. Det kan förhoppningsvis leda till bättre undervisning.”

Annons

Och tuppen gol tre gånger.

Det är inte många år sedan digitaliseringen av skolan var en stolthet för såväl politiker som tjänstemän. Även idag visar Skolverket upp att man sedan 2015 gått från 1,9 elever per dator till 1,3. Snart kommer kanske den typen av statistik bara vara tillgänglig efter gedigna journalistgräv. Digitaliseringen har blivit pinsam. Det som bar på så många löften har landat i att barnen sitter och gör, inte programmerar fram, pruttljud med appar på lektionstid.

Därför tvår Skolverkets högste chef sina händer. Dagens Nyheter berättar att Fredriksson hänvisar till att digitaliseringen ”hittills inte alltid styrts av elevernas och lärarnas behov. Han talar om att starka ekonomiska krafter, ofta multinationella jättar, ser skolan som en marknad där de kan tjäna mycket pengar.” Han radar upp de gamla vanliga misstänkta och slår fast ”Därför måste kanske staten ta ett fastare grepp om exempelvis framtagandet av digitala läromedel så att de främjar elevernas kunskapsinhämtning. Vi på Skolverket skulle kunna bygga upp en kompetens för detta.”

Först utser man en syndabock och sedan visar man upp sig som en möjlig del av lösningen. Budskapet är förstås riktat till regeringen, myndighetens uppdragsgivare.

Ändå skaver det. Kommer någon om ett år erkänna att den en gång tyckte att det var en god idé att ge mellanstadiebarn varsin surfplatta?

Visst är det välkommet att de som slängt sig med tomma fraser börjar ifrågasätta dessa. Även regeringen lär ändra sina direktiv för att gynna det analoga, fysiska lärandet. Samtidigt som digitala läromedel kommer att bli bättre. Det är mycket möjligt att syntesen blir riktigt bra. Men eftertanken, erkännandet av att man var för ivrig, lär utebli. Och föreställningen om att skolan bör vara en verksamhet i framkant som fostrar pionjärer kommer att överleva även detta skifte.

Jacob SidenvallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons