Det är dags att lyssna på väljarna

Ledare Artikeln publicerades

Händelseutvecklingen under veckan har påmint oss om att förändringar i politiken kan ske snabbt och oväntat. Därför ska vi heller inte fullt ut räkna med att det blir ett extraval under våren.

Erbjudandet om att sluta en överenskommelse över blockgränsen upprepades nämligen av statsminister Stefan Löfven (S) efter att Alliansens budget röstats fram. Men det får nog betraktas som en inbjudan med armbågen och handlar mer om att sätta bilden i skuldfrågan. I den socialdemokratiska historiebeskrivningen kommer det att heta att de borgerliga partierna svek. Mycket talar alltså för att det verkligen blir ett extraval.

Sverigedemokraterna har redan bestämt sig för vad valet ska handla om, föga förvånande om invandringen till Sverige. Migrationsfrågan har mycket riktigt blivit viktigare för väljarna. I höstens val betraktades den som ungefär lika viktig som vård, skola och omsorg.

Sverigedemokraterna har kunnat kapitalisera på en fråga övriga partier behandlat med nonchalans. När myndigheter som Migrationsverket och Arbetsförmedlingen varnat för att de inte mäktar med att ta hand om mängden nyanlända har man tittat åt ett annat håll, eller som förre statsministern Fredrik Reinfeldt (M) ägnat sig åt plattityder om öppna hjärtan. Kommunalråd som beklagat sig över ett hårt asyltryck har negligerats och förminskats.

En förklaring är att partierna tappat kontakten med väljarna. Medlemsbaserna är små och alltför få har för mycket att säga till om. Det är en elit som styr partierna. Eftersom eliter tenderar att hålla sig till varandra skapas också en relativt snäv världsbild; en åsiktskorridor eller om man så vill en politisk korrekthet. Så när det från statsvetenskapligt håll hävdas att ett parti som Sverigedemokraterna vinner på att invandring problematiseras, då undviker partieliterna att göra det.

Det tycks inte ha förespegla särskilt många att kejsaren ibland uppträder naken och att experter kan ha fel. Sverigedemokraterna är inte det enda exemplet på en radikal rörelse i svensk politik. Ett närliggande exempel är Miljöpartiet. Det växte fram på grund av att övriga partier inte förhöll sig till miljöfrågor på ett sätt som mötte efterfrågan i väljarkåren. Men när de gröna fick konkurrens och väljarna fler alternativ att välja mellan försämrades också deras förutsättningar att växa. Var och en kan fundera över vilket valresultat Miljöpartiet skulle nå om de ensamma formulerade utmaningarna på miljö- och klimatområdet. Låt oss anta att det skulle vara väsentligt högre än mellan sex och sju procentenheter. Miljömedvetenhet klassas i dag som en kardinaldygd bland svenskarna.

Inget talar för att migrationspolitiken är skild från övriga politiska områden. När väljarna saknar alternativ gynnas därför ett parti som Sverigedemokraterna. Men i Demoskops eftervalsanalys kan det utläsas att många SD-väljare hellre valt ett annat parti. De gillar inte Sverigedemokraterna, men valde ändå att rösta på dem. Väljarna skickade en tämligen tydlig signal till övriga partier att förnya sig.
De partier som utformar en human rättssäker asylpolitik, men balanserar mottagandet mot förmågan till en fungerande integration och uppmärksammar social problematik tar inte bara ett samhällsansvar. Det kan också hända att de vinner väljarnas gillande.