Ledare 2010-09-08 | Uppdaterad 2010-09-07
De inbjudna gästerna applåderade när Maud Olofsson strök under att hon är liberal i Svt:s partiledarutfrågning. Det säger mycket om det nya centerpartiet. Mer tveksamt är om traditionella centerväljare gjorde detsamma hemma i tv-sofforna.
I glesbygden och småstäderna är platsen ofta i centrum; gemenskapen, kulturarvet och föreningslivet är ständigt närvarande. Men närvarande är också en bristande framtidstro, oro över utflyttning och försämrad offentlig service.
Inte för att Olofsson undviker att tala om betydelsen av goda villkor, om att energiomställningen kan skapa fler jobb och att det finns en tillväxtpotential utanför storstäderna. Men hon tar heller inte initiativet. Var är berättelsen om livet utanför huvudstadens tullar? Var är det perspektiv som står i kontrast till den världsbild som förmedlas av journalistkollektivet på Söder i Stockholm? Det räcker inte med ett glatt humör. Maud Olofsson hade behövt göra en Göran Hägglund. Hitta ett språk och ett tilltal som utmanar och som öppnar för identifikation med det parti hon företräder.
Mindre genomtänkt var också utfallet mot vänsterpartiet, som gav intrycket av att Lars Ohly är ett lika stort problem som Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Aldrig i världen att jag sätter mig i en regering med en kommunist, var svaret på frågan vad hon skulle svara om s-ledaren Mona Sahlin uppvaktade henne efter valet för att bilda en blocköverskridande majoritet. Det är som det sägs inte alltid vad man säger som räknas, utan hur man säger det.



LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (53 ST.)
ANNONSERA