Det behövs en bättre insyn i friskolorna

Ledare Artikeln publicerades

Granskning måste ske också efter en friskolas etablering.

Att ordföranden i Växjös utbildningsnämnd Anna Tenje (M) inte känt till att Karl-Oskarkoncernen står inför en rekonstruktion kan tyckas märkligt. Skollagen säger att den kommun där den fristående skolan är belägen har rätt till insyn i verksamheten. Men situationen är snarare typisk. Det är i dag oklart vilka uppgifter en huvudman för en friskola är skyldig att lämna ut, och inte sällan hänvisas till företagshemligheter.

Friskoleföretagens ekonomi granskas före en etablering, men ett övergripande problem är att granskningen sedan inte sker fortlöpande. Karl-Oskarkoncernen är bara ett i raden av exempel på tråkiga överraskningar.

Konkurser kan dessutom hanteras på en rad olika sätt. Skoltillstånd kan överlåtas på varje skola, som görs till dotterbolag i en koncern. På så sätt kan huvudmannen gå med vinst och slippa vara betalningsskyldig för en skola som går omkull. Å andra sidan är John Bauer-koncernens konkurs ett exempel på att inte heller stora aktörer alltid klarar sina åtaganden.

Kvar står kommunen med sin skyldighet att erbjuda undervisning för eleverna. Problemen är särskilt stora för gymnasielever. Kommunen är skyldig att anordna en gymnasieplats, men lagen garanterar inte att man får slutföra den inriktning man valt och klassgemenskapen bryts upp. Samtidigt är man från kommunalt håll inte alltid intresserad av att skapa rättvisa villkor när det gäller storleken på skolpengen. Just en sådan konflikt återfinns i relationen mellan Växjö och Karl-Oskarkoncernen.

Mot bakgrund av att friskolereformen har över 20 år på nacken är det förvånande att oklarheterna när det gäller insyn, ansvar och resursfördelning består. Det är dock ett misstag att låta ett antal dåliga exempel sätta bilden av Friskolesverige. De allra flesta friskolor är småföretag, med relativt små marginaler, som låter överskottet gå tillbaka in i verksamheten. Och där drivkraften är idén om den goda skolan.